Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Litteratur - Thorsten Streyffert: Sveriges skogar och skogsindustrier - G. Westin Silverstolpe: Depressionen och guldmyntfotens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Litteratur
skogens betydelse i den svenska folkhushållningen. Förf. går inte förbi
de spörsmål, där meningarna äro delade, t. ex. bondeskogarnas skötsel
och framtid eller utsikterna överhuvud för vår på skogsprodukter
grundade export. Utan att dölja svårigheterna motser han framtiden med
tillförsikt. Men man får ett bestämt intryck av hur mycket som finns att
uträtta för skogskulturen, och kan i dessa arbetslöshetstider endast
beklaga att de lämpliga formerna ännu inte synas vara funna för etti
snabbt bedrivande av olika skogsvårdande åtgärder. Norrlandsfrågan
i sin nya betydelse av utvägar att bereda bättre utkomstmöjligheter på
skogsbrukets och skogsindustriernas grund väntar ännu på behandling i
ett stort sammanhang.
G. Westin Silverstolpe: Depressionen och guldmyntfotens kris. K. F:s
småskrifter 2, 1931. Kr. 0:75.
Till sin första hälft är prof. Silverstolpes lilla skrift en skildring av
konjunkturväxlingarna fram till 1931, i främsta rummet naturligtvis
de olika företeelserna i samband med den nu rådande
depressionen. Förf. visar sin vanliga förmåga att plocka in sifferuppgifter och
andra fakta i en lättlöpande resonerande framställning, och då han
principiellt avhåller sig från alla utflykter till de många konjunkturteoriernas;
område, ger han inte heller läsaren anledning till kritik. Då man
kommer över till den andra hälften, d. v. s. guldmyntfotens kris, är det
däremot inte fritt att man tycker sig höra en nästan överraskande subjektiv
ton bakom redogörelser och ståndpunktstagande. Det är vårt övergivande
av guldmyntfoten och den lättnad, man på många håll i det
sammanhanget gett uttryck åt, som förf. skildrar med en knappast undertryckt
bitterhet. Då han t. o. m. antyder en rest av tvivel på att ett utlandslån
verkligen kunnat vägras ett land som Sverge, beror väl detta därpå att
ihan — med full rätt — finner det otroligt, att de påtänkta långivarna
kunnat vara rädda för bristande återbetalningsförmåga från svensk sidai.
Han förbiser att avslaget kan ha motiverats av omsorg om långivarnas
egen likviditet, att det alltså inte egentligen är tal om bristande
förtroende till vårt lands ekonomiska styrka utan bara ett exempel på hur
fstarkt förtroendet till de penningförvaltande inrättningarna blivit
undergrävt även i guldländerna. Prof. Silverstolpes inlägg i debatten om
penningpolitiken har sitt intresse därför att han är den hittills ende av
våra »akademiska» nationalekonomer, som så bittert beklagar
guldmyntfotens fall och så lite synes kunna försona sig med tanken på en i
fortsättningen »deprecierad» krona, att man nog vågar påstå, att hans —
visserligen inte uttryckligen formulerade — program är en återgång till
guldmyntfot vid kronans gamla guldvärde. Att han under sådana
förhållanden starkt framhäver svårigheterna vid en pappersmyntfot, är
naturligt, och det enda man saknar är en lika klar erinran om att de gångna
månaderna dock visat ett stabilt penningvärde i betydelsen av oförändrad
prisnivå. I önskningarna om en internationell uppgörelse till
penningväsendets ordnande torde alla instämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
