Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 199
förutsätta en så katastrofartad utveckling för hela vårt bankväsende
och näringsliv överhuvud, att det allmänna under inga förhållanden
kunde tänkas stå som passiv åskådare. Ropet på statens ingripande
för att rädda det enskilda näringslivet från undergång skulle höjas
allra starkast av dem, som till vardags ta munnen full med stora ord
om det privatkapitalistiska systemets förmåga av självläkning. Det
är nästan en överloppsgärning att nu från socialdemokratisk sida
komma med pekpinnen och dra streck under de självklara
lärdomarna. Och lika litet tjänar det något till att fråga, om de
borgerliga skola lika ivrigt fortsätta med predikningarna om att vi inte
ha råd att skaffa arbete åt de arbetslösa. Ty att bevara
arbetstillfällen genom att rädda enskilda företagare från att inställa driften,
det är inte socialistiskt slöseri utan fullt förenligt med borgerlig
sparsamhet. Det är först då staten skall ta upp lån för att själv
sätta i gång arbeten, som man upptäcker det socialistiska hotet mot
sund ekonomi. Hur hela Kreugerkatastrofen skall rubriceras, får
väl fortfarande anses ovisst. Att leda kapitalströmmen från länder
med överskott till länder med brist, kan inte vara fördömligt. Om
företaget slutligen växte upphovsmannen över huvudet och ledde
till handlingar utanför både affärsmoralens och laglighetens
råmärken, så visar detta inte att grundtanken var oriktig, utan bara att
även på detta område den enskilda kapitalismen lyckats frambringa
skapelser, som det överstiger dess krafter att hålla i tygeln.
DONAULÄNDERNA HA DRABBATS av krisen särskilt hårt.
Då den politiska enheten Österrike—Ungern bröts sönder, upphävdes
också den ekonomiska enheten. Genom höga tullmurar sökte de nya
staterna nationellt hävda sig. I flera av dem medförde mer eller
mindre genomförda agrar re former en uppsplittring av jorden på
kapitalfattiga småbönder, som i konkurrens med andra länders
industrialiserade stordrift och under jordbrukskrisens särskilda tryck
icke kunde producera tillräckligt för sitt livsuppehälle och än mindre
för skuldamorteringar. Medborgarnas ekonomiska nödläge
medförde budgetbrist för staterna. I stor utsträckning har Frankrike
biträtt med statslån och nu då läget visat sig allt ohållbarare,
framlagt förslag om ekonomisk sammanslutning genom ett
preferenstullsystem. Tanken på ekonomiskt samarbete där är icke ny. I den
form det nu framlagts kan man väl icke undgå att se de politiska
motiven, men de få icke bortskymma de möjligheter till reell för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
