Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Al Vanner: Fransk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk politik 213
till synes på det utrikespolitiska området, Å ena sidan försoning med
Tyskland såsom det enda vissa medlet att säkra freden men å den andra
ingen ändring av fördragens ordalydelser. Visserligen säger sig
partiet vilja en nedrustning men endast om samtidigt skiljedom och
säkerhet realiseras. Och för övrigt försvarar Frankrike sig icke
endast självt utan allt det som ännu återstår av friheten i världen.
Partiet är deputeradekammarens största parti eller rättare var, ty
periodens fyllnadsval ha fört socialistpartiet före, och samlade ungefär
1,650,000 röster vid valet år 1928 vilket svarar mot omkring 17 %
av de avgivna.
Om grupperna på vänstersidan äro något så när mö i liga att
tämligen klart särskilja, stöter det däremot på större svårigheter, då man
kommer över till centern. Den omfattar fyra olika grupper: radikala
vänstern, republikanska vänstern, demokratisk och social handling
samt sociala och radikala vänstern. Det är icke alldeles lätt att sätta
den ena gruppen till vänster eller höger om den andra, ty man kan
säga, att de samtliga omfatta en mera vänsterbetonad flygel och en
mera högerbetonad. Centern är icke samlingspunkt för element, som
höra varken högern eller vänstern till, utan snarare en vattendelare,
som sluttar åt båda hållen.
Bakom de skilda grupperna står ingen partiorganisation bland
väljarna. Det finnes visserligen också en centerorganisation ute i
landet, demokratiska alliansen, men de representanter, som valts med
dess stöd äro icke alla anslutna till samma grupp. De flesta torde
vara att finna inom republikanska vänstern och gruppen demokratisk
och social handling men även inom de båda andra. Demokratiska
alliansens program kan sägas ligga förborgat i orden ’’ordning och
framsteg", men ordningen får icke ta sig uttryck i statens
inblandning, framför allt icke i den ekonomiska friheten. Kamp mot
eta-tismen är parollen och inga medgivanden åt kollektivismen. Statens
utgifter böra begränsas. Då man velat dela upp nationen i två läger, vita
och röda, ställer sig alliansen som företrädare för dem, som äro varken
vita eller röda, för dem som äro blå, för att använda en ordlek, byggd
på flaggans färger. Det är ett stort parti av fria män, som inga order
ta, vilket leder till resultatet, att man oftast inte vet var man har
dem, även om man i regel säkrast kan vänta att finna dem samtliga
på högersidan.
Längst åt vänster torde radikala vänstern böra placeras. I alla
ekonomiska och sociala frågor följer den högern, i mera rent politiska
kan den rösta med vänstern. Gruppen utgör med sitt femtiotal med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
