Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Al Vanner: Fransk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Al Vänner
En egentligen ännu mera svårbestämbar grupp är den s. k. oberoende
vänstern. Den är en ren och klar parlamentarisk sammanslutning,
som man inte alla gånger så noga vet var man har och som det
t. o. m. kan var tvivelaktigt, om man bör räkna till vänstern eller
till centern. Den har som sagt ingen organisation ute i landet, vilket
dock i viss utsträckning är fallet med de båda föregående, även om
de ingalunda kunna sägas vara organiserade över hela landet, men
om de franska socialisterna uppges det, att de ha organisationer i
ungefär hälften av departementen. Tillsammans ha dessa tre
sistnämnda grupper ett femtiotal representanter i deputeradekammaren och
samlade vid förra valet bort emot en halv miljon röster.
Det stora borgerliga vänsterpartiet är emellertid socialradikalerna.
Man skulle t. o. m. kunna säga, att det närmast är småborgerligt. Det
ligger otvivelaktigt en hel del sanning i påståendet, att
socialradikalerna instinktivt ta allt det, som kan kallas litet i försvar gentemot
det stora. Man kan också skriva under, att de måhända i längden är
den säkraste konservativa bevarande faktorn i fransk politik hur
långt till vänster de än stå jämfört med många av de andra
grupperna. Partiet är typiskt franskt och samlar allt småfolk, hantverkare,
små affärsmän, småbrukare omkring sig både på landet och i staden
men kanske dock främst i städerna. Å ena sidan bevara det
nuvarande, å andra sidan föra kamp mot storkapital, mot kyrkans
övervälde, det leder ofta för att icke säga oftast till politisk dragning
mot vänster, resulterande i allians och samgående med socialisterna
i karteller och omval, men ekonomiskt och delvis socialt till att mången
gång votera med högern eller åtminstone med centern.
Dess sociala program sammanfattas vackert i orden "enat
samarbete men bibehållande av den individuella äganderätten". Dess
individualism tar sig främst uttryck i ett upprepat betonande av den
privata äganderätten såsom den viktigaste stimulansen för alla
framsteg. Att man samtidigt hävdar att produktionsmedlen skola befinna
sig i de arbetandes händer är ingen logisk kullerbytta, ty dess ideal
är smådriften, även om man söker omsätta punkten till att även
gälla stordriften, däri arbetaren skall ha del i avkastningen men
icke som ett resultat av strid utan genom organisation och samgående,
ty all klasstrid är radikalerna motbjudande. Kollektivavtal vinna
deras gillande liksom fallet är för åtskilliga grupper längre åt höger.
Deras ekonomiska man kan väl säga världsfrämmande program gör
dem just icke i regel till några bärare av starka regeringar i
ekonomiskt pressande tider. Samma tvehågsenhet i att välja väg kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
