Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Victor Svanberg: Storstadsrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORSTADSREALISM.
Av VICTOR SVANBERG.
En landsorts författare har klagat, att Stockholm numera tar
lejonparten av diktarnas och publikens intresse. Om så är, innebär detta,
att bonderomantikens tid äntligen är slut. Det är med nöje jag
konstaterar detta. Därmed har jag alls icke sagt, att lantlivsskildring bör
bannlysas. Bönder kunna vara förträffliga människor och lika
förträffliga objekt för romaner. Felet har varit, att de tillagts ett
mystiskt livsvärde framför stadsborna och deras porträtt ett motsvarande
mystiskt konstvärde. Sedan denna mystik skingrats, må gärna Carl
Larsson i By öka sitt galleri av Runebergsbuttra ödemarksgubbar
(Hemifrån byn) eller Astrid Väring pejla själarna på sina
Selma-lagerlöfskänsliga ödemarksbarn. (Manuel).
Omvänt får inte stockholmsskildring anses vara något i och för
sig saliggörande. Väl kan det sägas vara en förtjänst att erövra nytt
stoff åt dikten, men så snart erövringen är gjord gäller det att ej
fastna i stoffet.
Det är icke ur vägen att rikta denna varning, speciellt till utövarna
av en liten ny genre, som rör sig omkring storstadsstudenten. Det är
en ny företeelse i Sverge, där småstadsuniversiteten dominerat bild-’
ningen längre än i andra kulturländer, och dess stora värde ligger i
öppen dag. Intellektuell ungdom, ställd i samhällslivets brännpunkt,
blir ett koncentrat, en mikrokosm av hela nutidens rörliga liv. Tre
romaner av årets skörd ha öst ur detta rika stoff. Skara, skåra havre
av Olle Hedberg skuggar de fina nyanserna i en intim vänskap mellan
en bohemmärkt och en samhällsduglig student och vänskapens
upplösning vid den samhällsdugliges lyckliga förlovning.
Stockholms-siudenter av Anton Sörlin ger i fastare men grövre grepp prov ur
högskolestudenters laboratoriesamvaro mer eller mindre "ordnade"
erotik och jargonmässiga idédebatter; bl. a. fäster man sig vid ett
möte mellan en student och en arbetare. Krisår av Gösta
Gustaf-Janson uppvisar klasskillnader inom vårt homogenaste
överklassamhälle, Djursholm, och berättar om hur den klasskillnaden överbygges
av kärlek och kamratskap mellan student och studentska.
Men alla tre böckerna tyngas av en mängd likgiltiga detaljer och
utvikningar. Lika onödigt som det är att inventera varje bondstugas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
