Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Victor Svanberg: Storstadsrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Victor Svanberg
delse: allt vad som rör mänskligt samliv? Är den icke själv ett vitalt
samhällsproblem ?
Ett exempel! Hjältinnan i Margit Palmærs Mariann T eger n
utvecklas från landsortsborgerlig representations fru till parismondän
älskarinna, till bohemkonstnär och sist till kamrat åt en socialistisk
Stockholms journalist, utan äktenskap men med barn. Det är erotik
men också sociologi, låt vara alltför programmatiskt beräknad, kallt
och blekt utförd. >
I Sven Stolpes Feg gestaltas så personligt som det gärna är möjligt
ett erotiskt problem av fundamental betydelse för nutidsmänniskans
existens. Bokens hjälte, en ung man med stark
mindervärdighets-känsla och därav följande behov att hävda sig, förälskar sig i en
kvinna, som besvarar hans kärlek men har svårt att avveckla ett
förhållande till en äldre man av välgörartyp. Den unge grips av
våldsam svartsjuka, först mot rivalen, sedan mot minnet av rivalen, och
fast han i teorin kämpar sig fram till att medge kvinnan samma
personliga självbestämmanderätt, som mannen opåtalt utövar, kan han
ej leva efter den nya läran. Slutcenen är ett crime passionelle eller
något ditåt, slutraden dock ett "jag älskar". Eller tag en helt igenom
erotisk, ja extatisk erotoman kvinnobikt, som pseudonymen Mimmi
Palm kallat Feberboken. Den överspända stilen slår på var tredje rad
över i komik, men som tidsdokument är boken av högsta intresse. En
kvinna jagar en man — en modernistisk poet — reser efter honom
från Stockholm till Paris, sitter med honom på parksoffor bland
andra kärlekspar, är svartsjuk på en annan kvinna men finner sig i
att dela, är svartsjuk på sin egen kropp, å sin själs vägnar, övervinner
alla hänsyn — men i det avgörande ögonblicket viker mannen
tillbaka.
Den fria kärleken, den fria kvinnan har som man ser också sina
problem. Med rätten att älska följer ej förmågan. Om äldre
generationer ledo av att inte få älska, så lider den yngsta av att icke kunna
älska, fast den får. Den fria kärlekens dilemma är en paradox och
kan uttryckas så: kärlek är sällan kärlek.
Denna erfarenhet är med ovanlig klarhet och skärpa gestaltad i
Ingeborg Björklunds studentskeroman Månen över Lund. Man
märker på mycket, att småstadsuniversitetsmiljön är sedd ur en vidare
synvinkel än dess egen. I både personteckning och idédiskussion visar
hon sig universellare än de skrivande stockholmsstudenter, som
nämndes i början av denna revy och de kosmopolitiska erotiker jag sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
