Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Victor Svanberg: Storstadsrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storsiadsrealistn 221
Flera av arets romaner ha ådragit sig klandret att vara för mycket
erotiska. När jag av denna anledning avskiljer och diskuterar en
grupp erotiska romaner, vill jag förutskicka, att gränsbestämningen är
svår att göra och i verkligheten ofruktbar.
Klagan på för mycket erotik har kommit både från konservativt
och radikalt håll. Det första slagets kritik borde, om den vore ärlig,
förfasa sig över ej att erotik finns i de moderna romanerna utan att
den är öppen och ej förstucken.
Ty förstucken erotik är som bekant fullt comme il faut i liv och
dikt. Liksom salongernas konversation rör sig kring förlovningar och
giftermål samt förmögenhet, karriär, utseende, kläder, så ror sig
salongsmänniskornas läsning om den stora frågan ifall "de får varann"
samt om all den lyx, som föranleder och omsveper den högtidliga
föreningen.
Men samma damer chockeras av en roman, där åtrån framställs
utan lyxförpackning och föreningen utan frasande ceremonier.
Om livets mening är brunst och man inte kan vända tankarna från
den, så är det komiskt eller fegt att låtsas tala om annat.
Kvinnan är stor av Erik Asklund är en intensiv och ohöljd
berättelse om kärlek i Stockholms lägre, dock icke lägsta, kretsar. Smaklig
kan den inte kallas men inte heller osund. Om en kaféflicka begår
foster fördrivning, så är det emedan hon inte orkar sörja för barnet
ensam; hennes kamrat är ogift mor och lever för sin unge. Om en
halvgammal, tjock kaféidkerska svälter sig smärt och tar älskare, så
är det emedan hon i ungdomen gifte sig till pengar i stället för till
kärlek. Hennes systerdotter och arvtagerska driver vanemässig erotik
— "har man pengar så nog får man kärar" — men äcklas av den och
blir lycklig först när hon känner ett barn röra sig i hennes sköte.
Genom all storstadssmuts klingar en lovsång till naturdriften.
Nu kan man visserligen erkänna drifternas livsvärde utan att göra
dem till allt i livet — inte ens i en rik kaf éidkerskas liv.
Om den välklädda kärleken inte är vår tillvaros enda mening, så är
den nakna kärleken det inte heller.
Detta är den andra anmärkning som riktats mot de erotiska
romanerna, och den har uttalats av radikaler. Ger icke det moderna livet
annat att debattera än erotik? Kulturfrågor, samhällsproblem vänta
på diktarna.
Ingen kan ivrigare önska social diktning än jag. Men är icke erotiken
en brännpunkt för sociala problem, om social tages i sin vidaste bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
