Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Karl Nilsson: Nästa krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Karl Nilsson
generalen v. Hae†ten verkligen säger genom att referera honom på
följande sätt: "v. Haeften påvisar, att luftvärnsproblemet ingalunda
är olösligt". D. v. s. referatet är nog riktigt, och v. Haeften tillmäter
också gasvapnet en relativt underordnad roll, men vad hjälper det,
då han i stället som skydd mot spräng- och brandbomberna
rekommenderar bl. a. städernas ombyggnad. Nå, på så sätt blir kanske
"luftvärnsproblemet ingalunda olösligt". Fransmannen Mayer talar
ju också om att kategoriklyva även civilbefolkningen i "aktiva", de
som nödtorftigt uppehåller de livsviktiga funktionerna, och i
"passiva", sådana som måste skydda sig själva mot kriget.
En omstridd fråga är den kemiska vetenskapens och därmed också
gasvapnets utvecklingsmöjligheter. I den populära agitationen här
hemma är ju de olika teserna varandra så motsatta som möjligt:
alla möjligheter är redan uttömda — för nya upptäckter finns ingen
gräns. I föreliggande bok räknar flera författare med att resurserna
icke är uttömda.
Men med denna fråga är man inne på hela problemet om
rustningsindustrin, vilket med rätta intar en framskjuten plats i
Inter-parlamentariska unionens utredning. Inte nog med att det fått ett
särskilt kapitel, skrivet av fransmannen Delaisi, nästan alla de övriga
författarna tvingas också att mer eller mindre utförligt behandla
frågan.
Vi brukar gärna tala om rustningsindustrin som "den blodiga
in-ternationalen" (Lehmann—Russbüldt). De privata
rustningskapitalisternas internationella sinnelag kan inte heller dragas i
tvivelsmål. Hos Krupp t. ex. samlades före världskriget representanter
från all världens stater för att ta det förstklassiga och rikhaltiga
lagret i betraktande. Påvens, turkens eller satans sändebud
behandlades alla lika affärsmässigt korrekt. "Den privata
rustningsindustrin för en egen diplomati vid sidan av den reguljära", säger
Delaisi.
Denna rustningsindustrins internationalism standardiserade
krigs-materielen, vilket förklarar, att det inte vid världskrigets utbrott
fanns några överraskningar i de väldiga materiellagren. Alla stater
hade köpt av samma vara, ty den privata rustningsindustrin, som
själv skötte om även de vetenskapliga experimenten på området, hade
ingen anledning att tillverka nationella specialvaror utan
massartiklar. Därför blev också rustningsmängden, inte rustningstypen,
avgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
