Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Frans Severin: Kapitalismens kris eller nationalismens?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Frans Severin
dess betalning? För besvarande av den frågan kan man inte taga
staterna eller nationerna såsom enheter, ty då skulle man ju komma
till det fullkomligt idiotiska resultatet, att Frankrike och Amerika
vilja ha skadeståndet och Frankrike och Amerika vilja förhindra
dess betalande. Och ändå är det dessa stater såsom enheter, vilka
genom sina organ deklarera, att de aldrig avstå ett öre samt likaledes
de som på enahanda sätt förhindra helst varje betalning. Hela den
tragikomiska affären skulle vara fullkomligt obegriplig, om den inte
kunde förklaras med det nationalistiska känslotänkandet. De flesta
finansmän och ledande politiker inse naturligtvis utan vidare att denna
politik är sinnesförvirrad. Men folkets stora massor inse det inte.
De ledande politikerna ha så länge demagogat om skadestånden att
intet parti, ingen regering eller ledande politiker skulle utan att riskera
sin ställning i dag kunna deklarera, att ett avstående från skadestånd
och krigsskuldbetalningar är det enda förnuftiga. Å andra sidan våga
samma ledande politiker i synnerhet i de nämnda högprotektionistiska
länderna inte viska om en liberalare tullpolitik. D’et skulle liksom
avstående av skadestånden betraktas såsom förräderi.
Det är ingen kapitalistisk mentalitet ur vilken dessa förvirrade
uppfattningar och handlingar, denna motsägelsefulla politik växa. Den
liberala kapitalismens principiellt atomistiska samhällsuppfattning
skulle tvärtom, om den tillämpades, aldrig stöta på dessa olösliga
problem. Guld luktar inte, det har ingen nationalitet; det är
kapitalismens motto. Ingen fransk kapitalist skulle vägra mottaga tyska
varor, om han fick dem billigare, inte heller någon amerikansk;
alldeles som en tysk affärsman lika gärna säljer till turken, påven
eller satan, beroende på vem som betalar mest. Blott när
människorna äro sammanfattade i en nation och behärskas av
nationalismens känslotänkande hindras de att handla som förnuftiga
kapitalister.
Den aktuella diskussionen har ofta rört sig kring temat, huruvida
den nuvarande ekonomiska krisen är kapitalismens sista kris. Dess
värre torde man inte ha minsta skäl att antaga, att nationalismen
skulle befinna sig lika nära slutet. Förhållandet torde av många
tecken att döma vara det motsatta. I stället för att begränsas griper
nationalkänslan allt vidare grupper av befolkningen i alla länder, och
många senare års handlingar och aktioner av väsentlig ekonomisk
betydelse ha grundat sig uteslutande i nationalismen och kunna erhålla
sin förklaring uteslutande i denna. Kapitalismen utan nationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
