Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Frans Severin: Kapitalismens kris eller nationalismens?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalismens kris eller nationalismens 277
kan inte utgöra någon krigsorsak; tvärtom befinner sig kriget i logisk
motsättning till den borgerliga, den liberala, den privatkapitalistiska
teorin och mentaliteten, enligt vilken affärsmannen säljer på den
marknad där han får högsta priset, oavsett vilken nationalitet köparen
har, och köparen handlar på samma sätt. Deras uppgift är inte och
skall enligt den borgerliga åskådningen inte vara att befordra statens
eller nationens intressen, utan sina egna. Konkurrensens teori tar inte
hänsyn till nationsintressen. Företagaren skall konkurrera med sina
landsmän såväl som med andra staters företagare och gör det även,
om också numera i en mindre utsträckning än under liberalismens
glansperiod. Men krig kan inte framkallas på grund av konkurrensen
och intressemotsättningarna mellan t. ex. tvenne svenska företagare.
Det är först vid intressemotsättningar gentemot andra staters
företagare som med hänvisning till nationens, d. v. s. hela folkets intresse
statens ingripande kan påkallas.
Det finnes ingen anledning att antaga, att inte
intressemotsättningar mellan tvenne konkurrenter av olika nationalitet skulle kunna
uppstå lika väl om det vore staterna som uppträda som företagare,
som då det är privata kapitalister. För den svenska
trävaruhante-ringen måste den ryska konkurrensen vara lika besvärande, om
sågverksindustrin i Sverge befunnit sig i statens händer, som nu. Det
förefaller också, som om dylika intressemotsättningar logiskt skulle
under sådana förhållanden lättare leda till s. k. nationella konflikter.
Kan den enskilde företagaren förmedelst nationalkänslan som medium
förvandla sina privata intressen till nationella och påkalla statens
åtgärder till skydd för sin dock privata profit, huru mycket lättare bör
inte staten tillgripa dylika åtgärder, då den redan är direkt engagerad
i intressekonflikten. Äro dylika statsingripanden f. n. delvis ett
känslotänkandets bedrägeri, genom vilket hela folket engageras till
skydd för den enskildes profit, så måste ju, om hela nationen
verkligen äger och driver företagen, statens ingripande vara rent
förnufts-mässigt och inte behöva förmedlas av nationalkänslans psykologiska
falsarier. Om Tysklands näringsliv 1914 varit socialiserat och
sålunda hela folkets egendom, kan det då tänkas att Tysklands
befolkning skulle ha varit mindre intresserad av dess expansion, av dess
strid om marknader och dess "framtid på havet", och kan Englands
befolkning under samma förhållanden tänkas ha varit mindre
intresserad av att förhindra det tyska framträngandet. Vi måste ju
nämligen erkänna, att ehuru det 1914 gällde endast den tyska privatkapi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
