Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Arvid Ernvik: Människan och maskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människan och maskinen 291
backen, men hur väsentlig är ej skillnaden för den moderna
människan!"
Problemet maskinen-människan har fått förnyad aktualitet i dessa
dagar, då arbetslösheten visar tendens att bli samhällets farligaste
kräftsår. Att problemet ingalunda är nytt för vår tid framgår av
följande berättelse ur antikens historia. Kejsar Hadrianus (117—
138), berömd särskilt för den storartade villaanläggningen vid Tiber
i Rom, hade en gång låtit konstruera en maskin, varmed han forslade
kolonner till ett av sina stora byggen. Men då Hadrianus såg, att en
hel del slavar blevo sysslolösa därigenom, lät han slå sönder maskinen
med denna motivering: "Jag måste först och främst sörja för att
skaffa arbete åt ett så stort antal som möjligt av mina undersåtar och
måste därför slå sönder denna skadliga maskin, som tar brödet ur
munnen på mitt folk."
Redan i industrialismens barndom, närmare bestämt år 1872, utkom
i England en roman av Samuel Butler, "Erehwon" (omvändn. av
"nowhere" ingenstädes), vari förf. klagar över människans slavtjänst
hos maskinerna. Butler ifrågasätter, om inte maskinen skall komma
att kosta mänskligheten alltför stora och tunga offer av skönhet och
arbetsglädje och om den inte gör människan andligt förkrympt och
degenererad. Den lika beryktade som berömde kulturfilosofen
Oswald Spengler går ännu längre. Han talar om "der Satanismus der
Maschine" och säger oss vara "Sklaven, nicht Herren der Maschine",
och han varnar för deras "teuflische geheime Macht". Allmänt
bekant torde väl också vara, att då maskiner först infördes i de
engelska väverierna och arbetarna sågo, hur fort och väl de utförde
arbetet, praktiserade de sig nattetid in i fabriken och förstörde
maskinerna. Slutligen ett annat exempel på hur maskin fientligheten
kommit till uttryck. Det berättas om den kände engelske konst- och
samhällskritikern John Ruskin, att han på sin tid lät instifta ett gille,
"S :t Georgsgillet", vars medlemmar främst måste förbinda sig att
icke använda ångkraft eller maskiner, då man kunde reda sig med
handens arbete.
Det är lätt att se, att den fientliga inställningen till maskinerna och
till "maskinkulturen" är ett genomgående drag i de senaste femtio
eller sjuttiofem årens litteratur. Man bör lägga märke till, varifrån
detta maskinhat emanerar. Underligt nog emanerar det från dem,
som inte bara ha de största ekonomiska fördelarna av maskinernas
produkter, utan som också sist av alla vilja undvara de nyttigheter
och bekvämligheter, vilka ovillkorligen höra med till en angenäm och
behaglig tillvaro. Säkerligen skulle de flesta maskinhatare råka i
dåligt humör, om det elektriska ljuset slocknade mitt under utförandet
av ett viktigt arbete, eller om bilen mankerade, när det gällde att
hinna med tåget!
Dessa maskinhatare ha själva aldrig skött någon maskin och äro
följaktligen främmande för arbetet vid en sådan. Från arbetarhåll
har man betecknande nog sällan hört något om maskinhat, och ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
