Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Litteratur - Frans G. Bengtsson: Silversköldarna - The scottish socialists
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Litteratur
bort, ty ingen reform förverkligar fullständigt sitt syfte. Men hur skulle
det vara, om Bengtsson beslöte sig för att beundra energin som sådan
hos nyhetsmakarna. Våra stavningsreformatorer kunde måhända ur denna
synpunkt förtjäna en honnör jämförlig med den vår estet ägnar tjuven
och förvandlingskonstnären Lasse-Maja. Och vad väger i
energiförbrukningens vågskål Robespierre, vilken arme man av Bengtsson med
Carly-les hjälp beskjutes med skymford i övlig stil: trångbröstad, linjalstel,
pedantisk eller dylikt? Skulle han inte möjligen väga upp några dussin
rövarbaroner från Froissart, även om han blott vore en massmördare?
Nu är han, enligt moderna historiker, som Bengtsson väl är lyckligt
okunnig om, en riksbyggare i stor stil. Hur som helst har denne pedant,
denne fanatiker uträttat något. Esteter, som gå på jakt efter handling
— andras nämligen — borde vara tacksamma mot män av hans typ. Ty
<lreve ej fanatikerna sina vassa raka linjer genom verkligheten, vad hade
då esteterna att krumbukta kring i fantasin?
Som sagt, Frans G. Bengtsson är värd att läsas och att ogillas med
nöje. V. Svanberg.
The scottish socialists. Faber och Faber. 7 sh. 6 d.
Det sägs ju ibland, att en oproportionerligt stor del av den svenska
arbetarrörelsens mera kända medlemmar haft sin vagga i Skåne eller
närgränsande landskap. Med ännu större skäl kan man säga, att det
engelska arbetarpartiets ledande män med förkärlek valt Skottland till
.födelseort. Skottar äro nämligen icke endast MacDonald och Henderson
utan också Graham, som betraktades som partiets tronföljare, innan han
<log för några månader sedan, samt den som nu kanske har de största
utsikterna att en gång bli Hendersons efterträdare, Tom Johnston. En
bok om de skotska socialisterna blir därför en skildring av ett mycket
stort antal av dem, som lett och möjligen komma att leda Labour partyns
öden.
En än så noggrann och vederhäftig redogörelse för män och deras
verk ger i regel dock icke samma levande och knappast heller samma
riktiga uppfattning som en betydligt ojämnare men genom små anekdoter
uppiggad skildring. Smådragen äro ofta de som bäst karakterisera, helt
bortsett från att skildringen blir betydligt mera underhållande att läsa.
The scottish socialists är underhållande och målande och det beror i
icke ringa grad på de smådrag, som genges. Ibland säga de väl inte så
mycket om personernas karaktär och förmåga men försvara sin plats
ända.
Vilken mening man än vill ha om MacDonald, kan man icke komma
ifrån att han spelat en stor roll för rörelsens utveckling. Den anonyme
förf., som annars är ganska kritisk mot honom, säger att utan honom
skulle utvecklingen ej ha blivit så snabb och ej så frisk, som den blivit.
Men att MacDonald blev vald till sekreterare en gång säges ha berott
på art många, som röstade på honom, trodde det var en helt annan
MacDonald. I så fall var det alltså ett lyckosamt misstag.
Man »får» MacDonald rätt bra i den jämförelse, som göres mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
