Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Händelser och spörsmål - Olja och arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 363
ländska konkurrensen. Vore socialdemokratin ett parti, som ansåge sig
representera endast en del av folket eller vissa grupper av arbetare,
skulle det gå lätt att sträcka ut handen efter tullmedicinen. Men
kravet på solidaritet mellan alla arbetande utgör ett hinder, och det
är denna solidaritet, som tar sig uttryck då lokala intressen i
tullfrågor få vika för det allmänna bästa. De socialdemokratiska
riksdagsmän, som representera av arbetslösheten drabbade eller hotade
orter, där en tull skulle ge en omedelbar lättnad, bli sålunda ställda
inför ett svårt val, och att det socialdemokratiska partiet som gång
på gång kommit i det läget att få gå emot tullskydd för enskilda
industrigrenar eller industriföretag, i regel så väl hållit samman, vittnar
tydligt om hur djupt medlemmarna äro genomträngda av övertygelsen,
att de mera begränsade intressena, hur berättigade och hur trängande
de än i och för sig må vara, måste ge Vjika för partiets a41männ,a
strävan till gagn för alla arbetande. Erfarenheterna i de fall, då
starka lokalintressen lyckats draga en del socialdemokrater med sig,
t. ex. ifråga om den mångomtalade höjningen av glastullen, ha för
övrigt inte lockat till efterföljd. De utlovade arbetstillfällena gingo
upp i rök.
Härmed är inte sagt, att statliga åtgärder a/v det slag, som tullarna
representera, under en kris som den nuvarande skulle vara så
orimliga, att socialdemokraterna kunna vägra att resonera därom. Vill man
ge samhället kontroll över utrikeshandeln, är det naturligtvis tänkbart
att bland kontrollmedlen även tullar kunna ha en plats, fastän
socialdemokraterna torde vara böjda för att betrakta just tullarna såsom
grova och otjänliga verktyg för en sådan samhällskontroll. Och i
en kristid, då staten med socialdemokraternas röster ger subventioner
av olika slag, då kommunerna köpa svenska varor, fastän de äro
dyrare än de utländska — t. ex. Västerbron i Stockholm — ete, då kan*
ju mycket väl en tull försvaras som ett tillskott från det allmännaá
sida för att hålla svenska medborgare i arbete, fastän deras vara
blir dyrare än den utländska, på samma sätt som det allmänna ger
bidrag för att sätta igång vägarbeten o. s. v. Oljetullen skulle då kunna
uppfattas som ett bidrag av allmänna medel för att på ett lämpligt
sätt sysselsätta ’ett visst antal arbetare.
Vill man ’från högerhåll föra diskussionen efter den linjen, ha
socialdemokraterna ingenting däremot. Så skedde också under
riksdagsdebatten, där ’herr Lindman talade en hel del kloka ord om slöseriet)
med att låta fabriker ligga oanvända och arbetskraften gå sysslojlös.
Det egendomliga var bara, att inga som helst farhågtor i detta fall
yppades från ’högerhåll rörande samhällets möjligheter att skaffa de
nödvändiga pengarna för att sätta de arbetslösa i arbete. Annars
är detta den stående invändningen mot socialdemokraternas krav på
offentliga arbeten. Vi ha inte råd, heter det. Men ifråga om
oljefabrikerna tycktes ’inte råda några som helst tvivel om svenska folkets
förmåga att skaffa de miljoner, som behövas för att kunna köpa svensk
olja i ’stället för den billigare utländska. Annars är det ju klart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
