Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Fakta för talare och debattörer - Socialdemokraterna och arbetslöshetsdirektiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Fakta för talarc och debattörer
krisen de första större konflikterna mellan arbetslöshetskommissionen
och de fackligt organiserade arbetarna. Det första mera
uppmärksammade fallet inträffade då kommissionen i samband med en
sjömans-och eldarstrejk beslöt, att alla de sjömän, som hade understöd eller:
statligt nödhjälpsarbete, skulle avstängas från hjälpverksamheten. I
fråga om några partiella konflikter bestämde sig kommissionen för
att omedelbart avstänga de arbetare, som direkt berördes av konflikten.
Landssekretariatet besvärade sig på hösten 1921 över de
konfliktdirektiv, som kommissionen sålunda började tillämpa. Enligt
Landssekretariatets mening Jiade kommissionen genom sitt förfaringssätt
handlat i strid mot den neutralitet, som det allmännas organ borde
iakttaga under pågående arbetskonflikter.
1922 års direktiv.
År 1921 på hösten tillkom en socialdemokratisk regering med
Hjalmar Branting som statsminister och Herman Lindqvist som
socialminister. Denna regering deklarerade sin arbetslöshetspolitik genom
ett statsrådsanförande av socialministern den 10 mars 1922. Där heter
det bl. a.: »Vad särskilt angår frågan, om ett i anledning av
arbetskonflikt blockerat arbete skall hänföras till lämpligt arbetstillfälle,
anser jag, att sådana fall förvisso kunna förekomma, då
samhällsintresset kräver, att hänsyn tages till en arbetargrupps
blockadpåbud. Men samhällsintresset kräver ock ofrånkomligt, att
understödspolitiken icke genom sin allmänna riktning blir ett medel att nedbryta
den solidaritetsgrund och faktiska rättsordning, på vilken det kollektiva
avtalssystemet byggts upp. På grund av de växlande förhållandena
kräves det ofta en ingående prövning av de i det särskilda fallet
föreliggande omständigheterna för att kunna bedöma lämpligheten
av en ifrågasatt arbetsanvisning. Det har emellertid vid sådant
förhållande synts sig erforderligt, för undvikande av onödiga slitningar och
vinnande av den i varje fall bästa lösningen, att närmare anvisningar
meddelas om den ordning, vari frågor av nu omförmälda art böra
behandlas.» I en förklaring, som regeringen utsände till pressen sades
om samma sak bl. a. följande: »Tillämpandet av en regel i fråga om
arbetsanvisning, som skulle innebära påbjudande, vid risk av
arbetslöshetsunderstödets indragande, av klart dokumenterat strejkbryteri, vore
enligt regeringens mening till sina verkningar ödesdigert för de
framtida förhållandena på arbetsmarknaden och därmed också för hela
samhället. Regeringen kommer icke att lämna sin medverkan till en
sådan arbetslöshetspolitik».
Vid 1922 års riksdag åstadkoms en kompromiss emellan
socialdemokraterna, företrädda av regeringen, och de borgerliga partierna
angående konfliktdirektiven. Denna kompromiss gick för det första ut på
att avstängning från arbetslöshetshjälp av alla arbetslösa i ett fack skulld
äga rum vid konflikter av allmän karaktär samt vid partiella konflikter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
