Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Fakta för talare och debattörer - Socialdemokraterna och arbetslöshetsdirektiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäkta för talare och debattörer 375
om de senare kunde tänkas få mera vidsträckt verkan i avseende på1
löner och arbetsvillkor, för det andra skulle avstängning ske
endast av de direkt i konflikten deltagande vid partiella konflikter
därest dessa ej kunde antagas få mera vidsträckta verkningar, för det»
tredje skulle hänvisning av arbetslösa ske endast i vissa fall, då en
konflikt kunde anses ha okynneskaraktär.
Särskilt det sista var viktigt, då ju striden vid denna tidpunkt
framför allt stod om huruvida arbetslösa skulle kunna hänvisas till strejk*
bryteriarbete. Ett sådant hänvisningsförfarande annat än i fråga om
konflikter av okynneskaraktär behövde icke komma ifråga genom de
här refererade direktiven.
Den andra socialdemokratiska regeringens fall.
År 1923 uppstodo nya politiska konflikter omkring direktiven för
arbetslöshetshjälpen. Konflikterna uppkommo i samband med en rad
fackliga storkonflikter, som utbröto i början av år 1923 inom bl. a.
järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna. Statens
arbetslöshetskommission beslöt den 1 februari 1923 att avstänga de arbetslösa
inom dessa industrier från understöd och nödhjälpsarbeten i anledning
av de pågående konflikterna vilka ansågos vara av allmän karaktär.
Kommissionen stödde sig på 1922 års riksdags direktiv, enligt vilka
vid »allmänna konflikter» inom ett fack dithörande arbetare på orten
respektive i landet skulle avstängas såväl från understöds- som
nödhjälpsarbeten. De socialdemokratiska ledamöterna i
arbetslöshetskom-misionen på den tiden vände sig mot kommissionens beslut och hävdade,
att en stor del av de arbetare, som nu avstängdes icke längre kunde’*
räknas till något visst fack. Dessa arbetare hade i många fall icke
haft fast anställning på åratal och kunde alltså icke sägas vara i något
avseende knutna till den industri, där de senast arbetade, lika litet som
de med någon som helst visshet kunde påräkna att i etø ofviss
framtid dit återbördas. Den socialdemokratiska regeringen godkände för
sin del icke arbetslöshetskommissionens handläggning av ärendet. Den
13 februari 1923 framlade den en proposition för riksdagen, vari
föreslogs, att en person, söan sex månader före konflikt varit arbetslös!
skulle undantagas från avstängning. Detta var den s. k. »regeln bakåt».
I riksdagens statsutskott uppgjordes ett förslag, som regeringen kunde
acceptera, men då detta förslag den 15 april 1923 avslogs i första
kammaren, avgick den socialdemokratiska regeringen, sedan dess
be-’mödanden att trygga en humanare arbetslöshetspolitik hade visat sig
förgäves.
Stripafaltet 1926.
År 1926 uppkom på nytt en stor politisk strid om arbetslöshetsdirektiven.
Under en arbetskonflikt vid Stripa gruvor, Örebro län, beslöt
arbetslöshetskommissionen att andra arbetslösa gruvarbetare skulle hänvisas dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
