Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Frans Severin: Planhushållning och organ därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 Frans Severin
hushållningen och det ekonomiska försiggåendet inom en större
krets. x
Sombart har påtagligen satt fingret på en av de viktigaste
omständigheterna vid all planhushållning, enhetligheten, det gemensamma
planeringsorganet. Statens ekonomiska verksamhet, d. v .s. att staten
driver ett eller flera företag, t. ex. statens järnvägar eller postverket,
har i och för sig intet med planhushållning att göra. Dessa företag
måste såsom alla andra anpassa sig efter den allmänna
konjunkturen. Då produktionen går ned, går också trafiken vid järnvägarna
ned, såväl statens som enskilda, och de söka anpassa sig såsom alla
andra genom att avskeda anställda. Vida viktigare är påtagligen
riksbankens verksamhet. I ett samhälle, vars ekonomiska verksamhet
i sådan grad vilar på penninghushållning och kreditväsen som det
nuvarande är självfallet det centrala kreditinstitutet av den allra
största betydelse. I själva verket är kreditväsendet det enda område
på vilket man under i övrigt kapitalistiska förhållanden kan tillföra
nuvarande ekonomiska system ett moment av planhushållning. Man
torde också våga säga, att det på kreditväsendets område endast är
mycket få ohjälpliga doktrinärer, som ännu hålla fast vid den
renodlade laissez-faire-principen "reglerad" endast genom världens
guldtillgångar. Redan före guldmyntfotens upphävande i en del länder
år 1931 sökte centralbankerna föra en delvis av guldet oavhängig
kreditpolitik, och sedan ett fritt pappersmynt införts i flera viktiga
länder, torde uppfattningen att en "manipulerad" valuta är
smidigare och därför erbjuder större fördelar än guldvalutan ha vunnit
ökad utbredning. Då det i dessa dagar ofta från olika mer eller
mindre auktoritativa håll (senast har sir Josiah Stamp uttalat sig
i denna riktning) göres uttalanden för att medelst centralbankernas
kreditpolitik höja världens prisnivå, så är detta i grund och botten
ett övergivande av den självreglerande laissez-faire till förmån för
ett förnuftsmässigt planerande av världens ekonomiska liv inom ett
betydelsefullt område.
Det är emellertid enligt vår mening inte sannolikt, att man enbart
med räntepolitiken skulle kunna uppnå den "hastiga och mjuka
anpassning av det ekonomiska systemet" d. v. s. den jämna utveckling,
varom Bertil Ohlin talar i det ovan anförda citatet. Skall något
nämnvärt vinnas måste till räntepolitiken också fogas medvetna, centralt
reglerade försök att leda kapitalströmmarna och bestämma investerin-
1 Werner Sombart: Die Zukunft des Kapitalismus. Berlin 1932, sid. 20—21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
