Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Litteratur - R. v. Ungern-Sternberg: Die Planung als Ordnungsprinzip der deutschen Industriewirtschaft - Otto Leichter: Die Sprengung des Kapitalismus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 Litteratur
I kapitlet om arbetarna och planhushållningen tar förf. upp till
behandling den gamla frågan om förhållandet mellan socialpolitik och
näringspolitik, varvid han förebrår de socialistiska partierna att ha ensidigt ägnat
sig åt den förra utan att samtidigt ha utarbetat ett socialistiskt
handlingsprogram.
»Det är inte möjligt att hålla en stor andlig rökelse levande utan
myten, utan mod till utopi, och det som i dag ser ut som utopi, kan i
morgon bli bitter »realpolitisk» nödvändighet. Men särskilt pinsamt vore
det för socialismen, om den på nytt, liksom år 1919, genom händelsernas
■gång bleve kallad att jämna vägen för den socialistiska hushållningen
och lade i dagen samma rådlöshet som då. Det skulle vara detsamma
som en fullständig bankrutt för den proletära socialistiska* rörelsen.»
Boken slutar med en överblick över alla de faktorer, som gynna
strävandet mot en planmässig hushållning. Att därvid den särskilda »tyska
ändan» får spela en roli, bidrar också till att karakterisera förf. och hans
i stort sett intresseväckande framställning.
Otto Leichter: Die Sprengung des Kapitalismus. Die Wirtschaftspolitik der
Sozialisierung. Wien 1932. 171 sid.
Om Ungern-Sternberg var tysk utan påvisbar partietikett, är Leichter
socialdemokrat med rötterna mitt i den österrikiska arbetarrörelsen. Man
kan alltså från början veta, att hans framställning fogas in i en
marxistisk ram och att han anser den socialistiska omdaningen höra till de
aktuella problemen, Frågan om arbetarklassens ställning väves samman
med andra förutsättningar för »sprängningen av det kapitalistiska
systemet» och »socialiseringspolitiken». Men i början löper framställningen
iganska mycket parallellt med den vi träffade på hos Sternberg och över
htivud taget, med de flesta försök, som nu under krisen göras, att se
hindren för en »gammaldags» kapitalistisk sanering i de nya former,
[som den kapitalistiska organisationen själv antagit, och i de nya element
av andra slag som göra det omöjligt att tala om ett verkligen »fritt»
näringsliv.
Leichter har sålunda en första huvudavdelning om de nya elementen
och formerna i det kapitalistiska näringslivet. Först
sammanslutningsrörelsen och så begränsningen av konkurrensen. Han anför Wagemanns
beräkning, att över 50 % av kostnaderna för den tyska industrin äro
»bundna», varvid visserligen inte bära råvaror, halvfabrikat och
arbetslöner utan också trafiktaxor och offentliga pålagor äro medräknade.
Med koncentrationen följer uppenbarligen en ändring av företagarnas
ställning, en byråkratisering av hela driften. Statens ställning till dessa
storföretag har också blivit en annan. De kunna helt enkelt inte få gå
omkull på det gamla kapitalistiska viset. Bästa exemplet är
stödaktionerna för bankväsendet. Men därmed har man också satt ur spel den
grundläggande förutsättningen för allt fritt näringsliv, att misskötseln
skall drabba upphovsmännen oah rensa dem och deras företag ur vägen,
så att starkare ocjh bättre kunna träda i stället. Om statens övriga ingrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
