Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Litteratur - Otto Leichter: Die Sprengung des Kapitalismus - Eduard Heimann: Sozialistische Wirtschafts- und Arbeitsordnung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 433
Sternberg anser emellertid Leicihter en verklig planhushållning omöjlig
under bevarad ensikild äganderätt. Men även det allmänna som ägare
och planmässig ledare ger inte den verkliga socialiseringen, om inte
arbetarnas självverksamhet och frihet tryggas under former för industriell
demokrati.
Slutavdelningen tar upp »övergångsproblemen», till vilka hör deri
gamla tvistefrågan, vad som skall menas med »statskapitalism» och dess
förhållande till socialismen. För Leichter blir statskapitalismen
egentligen ingenting annat än just ett övergångsstadium, där de nya ten,den^
serna hålla på att -kämpa om mjakten med de gamla traditionerna1.
Hur Leichter här utvecklar betydelsen av arbetarklassens politiska makt
och hur han motiverar en statskapitalism såsom övergångsform till
socialismen med omsorgen om demokratin inom arbetarrörelsen, finns här
Inte plats att på ett begripligt sätt antyda. Dessa slutkapitel innehålla;
eljest tankegångar, som äro väl värda art övervägas, liksom man över
huvud taget vill önstka många till läsare av den givande boken.
Eduard Heimann: Sozialistisçhe Wirtschafts- und Arbeitsordnung.
Potsdam 1932. 63 sid.
Heimanns nya s,krift tar inte direkt sin utgångspunkt i den ekonomiska
.krisen. Men det förefaller sannolikt, att det är kriserfarenheterna som
gjort soçialiseringsfrågan i betydelsen av en egendoms- och
organisationsfråga mera aktuell än förut för en »oberoende» tysk socialist, som
tidigare skildrat kapitalismens övervinnande genom de socialpolitiska
tendenserna. Heimanns skrift kunde kallas en skildring av ett
socialistiskt ekonomiskt system i funktion oqh hör så till vida inom
»utopfer-nas» .krets. Men den håller sig å andra sidan så nära till de inom
kapitalismen givna formerna och utvecklingslinjerna, att den knappast går
utöver gränserna för vad även »marxisten» måste bestå sig med av
framtidskonstruktion, om han över huvud taget vill målmedvetet ingripa i den
ekonomiska processen. Någon principiell motsättning kan i detta
hänseende inte sägas föreligga mellan Heimann och t. ex. Leichter.
»Frihet och ordning» eller om man hellre så vill »ordning och frihet»
är temat. Det förverikligas genom »samäganderätt» till
produktionsmedlen, decentraliserad ansvarighet för produktionen och central planering;
för hushållningen i stort. Heimann gör ett lyckligt pedagogiskt grepp
ge-ttiom att först tän’ka sig endast äganderätten till den kapitalistiska
egendomen lagd i samhällets hand, medan hela organisationen i övrigt
kvarstode oförändrad, och att sedan fråga sig, vad som ytterligare behövde
ändras för att tillfredsställa de socialistiska idéerna. Han får på detta
sätt tillfälle att från början insfkärpa, art det inte är den yttre formen hos
ett ekonomiskt förhållande, som är avgörande för dess kapitalistiska1
eller socialistiska karaktär, utan »det sociologiska sammanhanget».
Arbetslönen kan stå kvar i den socialistiska hushållningen utan att betyda
»exploatering», ränta fkan betalas likaså, pengar oph prisbildning
naturligtvis odkså.
Just i fråga om prisbildningen och »defr rationella (kostnadsberäknin-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
