Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Litteratur - Otto Leichter: Die Sprengung des Kapitalismus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 Litteratur
gör Leichter en del riktiga anmärkningar om den särskilt i Tyskland
livligt förda diskussionen om de höga lönernas ekonomi i betydelsen av
arbetslönerna såsom faktor i köpkraften. Det kapitalistiska systemets
klilemma är på denna punkt just, att lönesänkningar inte bringa
räddning-ur en kris på grund av den samtidiga sänkningen av köpkraften, men
att löneökningar lika litet kunna ge lösningen därför att de inte äro
förenliga med räntabiliteten. Hela denna avdelning utgör egentligen en
närmare behandling av den förut berörda frågan, om det för det
kapitalisttyska systemet finns en väg tillbaka, eller om de socialistiska lösningarna
till sist äro de enda praktiskt tänkbara. Här kommer för Leichter den
punkt, där arbetarrörelsen har att sätta in med sin kamp för socialismen.
Denna kamp innebär en medveten strävan att hjälpa de »samhälleliga»
tendenserna till seger över de kapitalistiska.
Arbetarklassens ekonomiska politik kan därför anknyta till de förut
nämnda fyra tendenserna och göra detta i närmaste anslutning till
arbetarnas omedelbara intressen. Det blir kravet på en högre levnadsstandard,
som förutsätter en »solidarisk fördelning»; strävan att ersätta den privata
vinsten såsom rättesnöre med en beräkning av det helas intresse; den
enskilde företagarens självhärskardöme undantränges genom industriell
demokrati och samhällelig kontroll; den inte längre fungerande
marknadsmekanismen ersättes med en planmässig hushållning. En rad olika
ekonomiska problem granskas sen i ljuset av dessa principer. Frihandel
och skyddstull äro båda otillräckliga lösningar, och samhällskontroll över
hela utrikeshandeln blir det visserligen inte inom nära räckhåll liggande
målet Kontroll över monopolen leder över till regleringar av kapitalets
användning. Hela fördelningsproblemet får tas upp under samtidigt
beaktande av både socialpolitiken och lönefrågan. Och här framhäver
förf. — väl inte utan tanke på de tyska förhållandena — att en reglering
»uppifrån» av lönerna är en utomordentligt vansklig sak i ett samhälle
som ännu befinner sig på övergång till en solidarisk hushållning.
Skattepolitiken och den samhälleliga kapitalbildningen föra så över till
frågorna om kontroll över bankerna och hela kreditorgani-stationen. Att
staten både i Tyskland och Österrike måst gripa stödjande in för att,
hindra ett fullständigt sammanbrott av den enskilda bankverksamheten,
gör ju problemet till en dagsfråga, och Leichter anser, att (kravet på
statens övertagande av hela penning- och skreditorganisationen får ställas,
innan man ^kommit lika långt inom övriga grenar av näringslivet. Men
imed makten över kredit följer omedelbart möjligheten att ingripa för en
planering av produktionen. I detta sammanhang kan förf. ju inte
underlåta att .komma in på frågan om centralbankernas förmåga att
kreditvägen Övervinna kriserna, och att han inte hyllar någon rent »m)onetär»
kristeori utan anser en mycket mera långtgående kontroll över
kapitalinvesteringar oc;h produktion vara förutsättning för en »krisfri» utveckling,
behöver med kännedom om de marxistiska utgångspunkterna knappast
nämnas. Att socialiseringen alltså inte bara består i förstatligande av
vissa företag eller näringsgrenar utan därjämte i en verklig lednings
av hela det ekonomiska livet, framhålles också med styrka. I olikhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
