Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 In- och utrikes
olika tonarter. De oroliga få väl vänta och se. Om man inte
missminner sig, innehöll det socialdemokratiska valmanifestet en passus
om sparsamhet, som den nuvarande finansministern väl knappast
kan stå främmande för, och även regeringsdeklarationen stryker
under, att en stark begränsning av åtskilliga utgifter blir nödvändig,
om medel skola kunna beredas för att bekämpa arbetslösheten.
Förmodligen kommer det att gå här, som det brukar. Då de konkreta
besparingsförslagen från regeringens sida en gång bli framlagda,
finna många sparsamhetsvänner att de blivit bönhörda över hövan,
därför att besparingarna gått ut även över sådana ting, som de anse
omistliga. Rikets säkerhet står över sparsamhetskravet, ljuder det
redan från konservativt håll. Liberalerna gjorde visst under
valrörelsen ett förbehåll för en del kulturella uppgifter. Vem vågar
skära ned de utgifter, som skola främja modernäringen? Denna
allmänt mänskliga svaghet att lätt tåla sparsamhet, så snart den
gäller någon ann, utgör ju inte något argument för att låta det
allmännas utgifter stå orubbade, när hela folkhushållets inkomster
ha starkt gått ner, men vetskapen om den skröpliga grundvalen för
så mycket av sparsamhetsdeklamationerna torde tillåta regeringen
och även finansministern att ta de bekymrade rådgivarna något
mindre högtidligt än de göra själva.
DE FÖRSLAG TILL BEGRÄNSNINGAR i nästa års budget,
som lagts fram av den s. k. granskningsnämnden och som
Skattebetalarnas förening välvilligt ställt till allmänhetens förfogande,
tyckas i stort sett vara gjorda med både sakkunskap och opartiskhet.
Ingen tvivlar väl på att de blivit föremål för allvarligt övervägande
av departementscheferna, även om herr Nothin inte kommit med i
regeringen. Det som i denna redogörelse för det senaste
"Geddes-arbetet" torde mest frappera den inte förut särskilt sakkunnige
läsaren, är knappast det väldiga omfånget hos de föreslagna
besparingarna, utan i stället den snäva ram inom vilken omedelbara
begränsningar överhuvudtaget kunna komma ifråga. Slutsumman för
indragningarna går visserligen upp till 50 milj. kronor, men då man
samtidigt räknar med ofrånkomliga ökningar på halva detta belopp,
blir nettobesparingen inte mer än 25 milj. på en budget, som går
upp till över 770 milj. Och en del av dessa besparingar få väl
dessutom anses för tillfälliga. Hur skall det då vara möjligt att
mera väsentligt sänka statsutgifterna? Hur skall man återigen kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
