Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 ln~ och utrikes
Den engelska regeringen ville skydda de kastlösa hindumiljonerna
genom konstitutionella garantier. Lösningen finner Gandhi icke
vara någon definitiv och tillfredsställande lösning. För att
framtvinga en annan — går han i fasta, till döds, om så behövs.
Konsekvenserna av hans död kunde icke överblickas. Situationen var en
sådan, där ingenting kunde göras, men något måste göras. Och
något gjordes. Kasthinduernas ledare ändrade radikalt sin
ställning, engelska regeringen accepterade och de kastlösas väg till
befrielse är ljusare än den väl någonsin varit. Förutsättningar för en
lugnare utveckling ha i alla händelser skapats och det allra
underligaste är, att det synes, som om icke blott en ändring i formerna
utan av kasternas själva hållning gentemot de o vidrörbara skulle
vara på väg att genomföras. Det kan vara en världshistorisk
händelse , långt och länge verkande, denna lilla magra mans vägran
att äta.
I INDIEN KAN DET HJÄLPA, att en enda man fastar — i
Tyskland hjälper det inte, att halva folket svälter. Den skrämmande
stora arbetslösheten visar inga tecken att minskas. En nödvinter
värre än någonsin står för dörren, Också här måste något göras,
Ur den synpunkten kan diktaturen Papens nödförordning försvaras,
men också bara ur den,
Ty Tyskland är formellt en demokrati. Folket har för några
månader sedan valt sina representanter, en tom gärning, som det
snart visade sig, ty baronerna voro icke villiga att avträda. Det var
väntat, att den nya riksdagen så gott som omedelbart skulle bli
upplöst, åtminstone så fort den visade tecken till att vilja kritisera,
vad adelsklicken i regeringen i sin allvishet behagat utföra. Genom
en manöver, o försynt enligt somliga, skicklig enligt andra, lyckades
det emellertid den nationalsocialistiske talmannen att åstadkomma en
votering, enbart det en vinning, ty av den framgick, att hur delade
meningarna än kunna vara mellan partierna, om en sak var man i
alla fall ense, nämligen att von Papen borde försvinna fortast
möjligt. Det är inte mycket att strida om, ifall von Papen
förvägrades ordet utan giltigt skäl — kanslern har rätt att få ordet i
riksdagen när som helst, men enligt vanligt bruk väl dock knappast,
då en annan talar eller då omröstning pågår och det sista var fallet
— riksdagen fick dock den i och för sig mycket blygsamma och
till intet ledande möjligheten att votera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
