Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 457
Vad som komma skall kan ingen veta. Om en månad röstar det
tyska folket igen. De sista resterna av småpartierna utplånas
förmodligen, vilket ingen har anledning att gråta över utom de själva,
men om ett papenparti skall få någon framgång tillhör det ovissa
för att icke säga osannolika. Av mest intresse blir dessutom, ifall
nazi skall hålla ställningen. Utan att vara pessimistisk måste man
räkna med möjligheten att kommunismen vinner ytterligare mark,
och kanske leder just den möjligheten till modifikation i centrums
hållning och hur det än går torde centrum dock knappast tappa sin
nyckelställning. Men än så länge äro många vägar öppna.
I ALL MISÄR och alla inrikes besvärligheter ha junkrarna dock
tid med att också trassla till den utrikespolitiska situationen, väl mest
med ögonen på läget inom landet. Tysklands rätt att rusta måste bli
erkänd. Det vore synd att påstå att kraven rönt något vänligare
mottagande, vilket väl heller ingen väntat. Rent logiskt förefaller det
emellertid, som om deras begäran att få rätt att hålla sig med
försvarsvapen vore onödig, ty anfallsvapnen strävar man ju efter att
avskaffa och då borde de andra bli en smula onödiga. Nåja,
allvarligare är ju läget och någon allmän nedrustning synes då
sannerligen icke vara nära förestående. Det blir kanhända ändå till sist
endast den isolerade avrustningens väg som är öppen.
I alla händelser ha makterna ännu ej lyckats sammanjämka dels
sina egna meningar inbördes och dels dessa med Tysklands. Man
får förmodligen under de närmaste veckorna rikliga tillfällen att
beundra diplomatins skicklighet att förhala tiden och ingenting
uträtta.
ELÄNDET I DONAU-STATERNA VÄXER. Konferensen i
Stresa har bringat dem mycket lite lindring i besvärligheterna. Man
var visserligen överens om många önskvärda ting, att balansera
budgeterna, att befria handeln från onödiga hinder, att tina ut frusna
krediter o. d., men praktiskt kom man föga fram. En sak föreslog
man emellertid. En agrarfond borde upprättas med vars hjälp
jordbrukarna där nere skulle få årliga subsidier för att utjämna de låga
priserna på spannmål. Nu lär fallet vara det, att det i år inte finns
något veteöverskott och för avsättningen av andra vegetabilier skulle
det säkerligen hjälpa mycket mer, om importländerna i stället toge
bort en del av sina kvotbestämmelser och införselförbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
