Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Olof Olinder: Frågan om skatt på oförtjänt jordvärdestegring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågan om skatt på oförtjänt jordvärde stegring 463
att markägarna borde betala en skatt för den värdestegring, som
kommer dem till del. Denna motivering för
jordvärdestegrings-skatten är utan tvivel mycket bärande. Det kan visserligen erinras
om, att det är möjligt för samhället att täcka sina kostnader på
annat sätt än genom en särskild beskattning, t. ex. genom
zon-expropriation och genom utkrävande av ersättning
("betterment-bidrag", "special assessments") för vissa anordningar, exempelvis
för iordningställande av gata och dylikt. Dessa senare metoder
kunna dock komma till användning endast i direkt anslutning till
av samhället vidtagna åtgärder på ett visst lokalt avgränsat område.
Samhällets anspråk på ersättning sträcker sig utan tvivel vida längre.
En jordvärdestegringsskatt synes därför vara nödvändig som ett
komplement till övriga metoder.
Man kan också motivera skatten enligt den s. k.
förmågeprincipen eller principen, att var och en skall betala skatt efter sin
förmåga. Det torde väl i allmänhet råda full enighet därom, att den
enskilde skattedragarens inkomst av eget arbete bör beskattas
lindrigare än den inkomst, som han åtnjuter av förmögenhetsobjekt,
naturligtvis under förutsättning, att skatten icke inkräktar på det
belopp, som erfordras för täckandet av kostnaderna för den
skattskyldiges existensminimum. En skattskyldig, som "lever på pengar"
och icke behöver använda sin af bets förmåga, kan utan tvivel anses
äga större skattekraft än den, som endast är hänvisad till sin
arbetskraft för sitt uppehälle. Denna grundsats tillämpas för övrigt i
viss mån i den svenska statsbeskattningen, i det att 1/60 av
förmögenheten betraktas som inkomst oavsett vilken avkastning
förmögenheten faktiskt har givit. Men om avkastningen av
förmögenhetsobjekt alltså enligt allmänt vedertagen uppfattning bör beskattas
något hårdare än arbetsinkomst, bör detta i ännu högre grad vara
fallet med sådan ökning av förmögenheten, som "oförtjänt" tillfaller
den enskilde huvudsakligen på grund av samhällets växt och
utveckling.
Visserligen ha vi i Sverge en skatt på realisationsvinst, som träffar
dylik oförtjänt värdestegring, men det torde icke behöva påpekas,
att denna skatt icke är konstruerad så att den kan jämställas med
en verklig jordvärdestegringsskatt.
Det kan dock slutligen ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att
betrakta frågan om införandet av en jordvärdestegringsskatt mera
som en social fråga än som en skattefråga. Henry George och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
