Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Olof Olinder: Frågan om skatt på oförtjänt jordvärdestegring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 Olof Olinder
de s. k. jordreformisterna göra som bekant gällande, att all
ersättning för nyttjanderätten till naturtillgångarna, d. v. s. hela
jordräntan, bör indragas till samhället. Jorden (däri inbegripet
naturtillgångar av olika slag) har inte skapats genom människornas arbete,
och den bör därför icke betraktas som enskild egendom. Brukarna
av marken böra betala en slags arrendeavgift, jordvärdeskatt, till
samhället för fulla värdet på den använda jorden. Man har till och
med ansett, att en dylik skatt skulle göra andra skatter överflödiga.
Angående genomförbarheten för närvarande av en sådan reform
med avseende på hela det redan förefintliga jordvärdet äro
meningarna delade. Detta kan visserligen hänvisas till att en skatt direkt på
jordvärdet nyligen blivit införd i Danmark och i England, men i dessa
länder är dock denna skatt tills vidare mer att betrakta som
en ur den tidigare fastighetsbeskattningen utbruten del. Däremot
är det icke förenat med några större svårigheter att medelst en
jordvärdestegringsskatt träffa den ökning i jordvärdet, som kan
uppstå i framtiden. Om det bestämmes, att värdestegringen skall
räknas ungefär från tidpunkten för skattens antagande, bliva de
vid tidpunkten i fråga rådande förmögenhetsförhållandena icke
nämnvärt rubbade, och ingen skulle då egentligen ha anledning att känna
sig illa berörd av den nya beskattningen.1
I det följande skola några av de vanligaste invändningarna och
skälen mot en jordvärdestegringsskatt i största korthet bemötas.
Oftast säger man, att skatten kommer att övervältas från
fastighetsägarna till avnämarna av de nyttigheter, som härröra från marken,
d. v. s. vad städerna beträffar i främsta rummet på hyresgästerna.
De nationalekonomer av betydenhet, som uttalat sig i denna fråga,
förklara emellertid enstämmigt, att en övervältning icke är möjlig.
Tillgången på mark kan endast i mycket ringa utsträckning ökas
eller minskas, den är en gång för alla given. Priset på jorden är
vad nationalekonomerna kalla ett marknadspris. Säljaren kan icke
genom ökning eller minskning av varumängden inverka på priset.
Han måste taga det pris, som uppkommer på grund av den för
tillfället rådande efterfrågan. Man måste antaga, att markägaren som
regel söker få ut största möjliga vinst av fastigheten, men han får
1 Här må hänvisas till en uppsats i Tiden 1929, nr 5: Nils Rönnblom, Om
jordräntans socialisering, vilken innehåller en historik över
jordräntereformrörelsen samt en utredning angående förutsättningarna i Sverge för ett
successivt indragande till samhället av hela den förhandenvarande jordräntan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
