Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 Otto R. Wang son
Det var alltså strängt taget bara överklasskvinnans plats som var
hemmet. Men beträffande henne var man obönhörlig. Fingrarna ur
fatet — samhällets köttgrytor av skiftande slag ha alltid tillhört oss!
Och vad som av ålder varit, är evigt. För överklasskvinnorna stod
därför endast en försörjningsanstalt öppen: äktenskapet. Och då
mannen var "familjeförsörjaren", saknade hustrun varje självständig
ekonomisk existens, d. v. s. själva grunden för all personlig frihet.
Hon hölls kvar i sitt mångtusenåriga beroende av mannen. Till
hennes tröst utsmyckades detta med allsköns lyrisk grannlåt. Hon var
hemmets goda fé, hon hade sitt stora och strålande kall, som,
naturligtvis, inte lämnade rum för någonting annat — eller fanns det
något högre för en kvinna än att vara maka och mor ?
Förvisso inte. Lika lite — och t. o. m. kanske något mindre —
som det för en man finns något högre än att vara make och far...
Visserligen radde intet av lagstiftningen sanktionerat
äktenskapstvång. Men väl en sedvana av nästan lika tvingande natur. Medan
"den gamle ungkarlen" utsatts för en godmodig, har "den gamla
ungmön" utsatts för en blodig drift. Under denna press tvingades
kvinnorna in i äktenskapets fållor. För många, kanske de flesta, gick
det bra. De voro skapade för äktenskap, de kanske t. o. m. älskade
eller åtminstone fördrogo sina män. I åtskilliga fall, och i varje fall
så länge de voro unga, älskade deras män dem tillbaka. Allt andades
harmoni och lycka. I andra fall mötte den unga kvinnan aldrig "den
rätte". Så resignerade hon och gifte sig i alla fall med någon, som
kunde försörja henne. Eller hon valde för länge och kräset, kom
"på överblivna kartan" och dödades — av löjet. Men även de
lyckligaste äktenskap byggde på lösan sand. Mannen — paschan—
familjeförsörjaren kunde behaga dö och lämna familjen "på bar backe".
Eller ännu värre: känslorna kunde förändras med åren, rent av byta
föremål. Äktenskapet upplöstes eller fortsatte under olidliga
förhållanden. — Vill någon påstå, att detta kvinnans tillstånd, som delvis
ännu fortlever, var och är människovärdigt? Kan någon förtänka,
att kvinnorna, och naturligtvis i främsta rummet de, som värst ledo
av förnedringstillståndet, reste sig till befrielsekamp! Och då roten
till det onda låg i osjälvständigheten och osäkerheten i den ekonomiska
existensen inriktade man fullt konsekvent strävandena på att få
rätten till arbete och utbildning för kvinnorna erkänd och helst även
genomförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
