Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Magnus Nitsson: Hur göra antitesen till syntes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur göra antitesen till syntes? 479
kan på sin höjd invagga oss i ett falskt hopp. Vi bedra oss själva
men knappast någon annan med ett sådant beteende.
Säkerligen vore det härvidlag allt för naivt att orda om avsiktligt
svek och förräderi, vare sig hos ledarna eller hos massorna. Den
egentliga orsaken ligger djupare, och sveket torde spela en mycket
underordnad roll; att skjuta någon väsentlig del av ansvaret på detta
är att på ett allt för lättvindigt och enkelt sätt komma ifrån ett
nedslående faktum.
Och detta faktum är att "fosterlandet" — alla försäkringar i
motsatt riktning till trots — ännu äger djupa försänkningar även i de
socialistiskt orienterade arbetarnas psyke, ojämförligt mycket
djupare än klassidén.
Fenomenet har en ganska enkel förklaring. — Landgränser äro
jämförelsevis mera konkreta än klassgränserna, helst som de förra
mången gång, ja kanske i regel på samma gång utgöra språkgränser,
tullmurar etc. De sistnämnda däremot te sig för mången rätt så
både suddiga och abstrakta. Det går ingen klart markerad gränslinje
mellan över- och underklass utan de så att säga övergå i varandra
genom ett brett gränsområde, ett folkskikt som icke i någon
utpräglad grad är vare sig utsugen eller utsugare — eller äro bägge delarna
i ungefär lika hög grad. Vi kunna bara nämna den stora gruppen
jordbrukare med medelstora jordbruk. Ytterligt få sådana torde gå
med på att hänföras till underklassen, och ännu mindre går det att
hänvisa de lägre tjänstemännen med relativt hyggliga inkomster och
arbetsförhållanden dit. Var klassgränsen går blir ytterligt svårt att
fastställa för en mycket betydande del av befolkningen, men däremot
kan var och en normalt utrustad människa fatta och förstå var
landgränsen går — och endast det konkreta och lättfattliga slår an på
människorna.
Med detta är givetvis inte sagt att uppdelningen i nationer skulle
vara starkare motiverad än uppdelningen i klasser. För min del anser
jag det vara motsatsen, och det i synnerligen hög grad ändå. Men
en sådan uppfattning synes snarare höra till undantagen än till regeln
— t. o. m. bland arbetarna då det gäller allvar.
Egendomligt nog förefaller det — tvärtemot vad vi vant oss att
betrakta som självklart — ställa sig ojämförligt mycket lättare just
nu för en modern kapitalist att vara internationalist än vad detta
ställer sig för en vanlig arbetare. Det nu rådande finansiella systemet
(vari aktieväsendet dominerar) gör det möjligt för den förre att ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
