Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Magnus Nitsson: Hur göra antitesen till syntes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 Magnus Nilsson
dagen ha sin förmögenhet placerad i Norrbottens gruvfält, den andra
i en argentisk får farm och den tredje i en egyptisk bomullsplantage.
O. s. v. I motsats till den store revolutionsmannen Danton bär
verkligen den moderne finansmannen "fosterlandet under skosulorna",
d. v. s. i portföljen — då ju fosterlandet för denna kategori
huvudsakligen utgöres av rikedomen, ägodelarna.
Rätt betecknande var det ju också att de franska kapitalisterna
under den senaste valstriden i Frankrike hotade med att om
vänsterpartierna segrade — vilket ansågs liktydigt med en hårdare
beskattning av kapitalet — skulle de överflytta sitt kapital till andra länder,
där man var lenhäntare i detta avseende. Huruvida hotet har gått
i verkställighet i någon större utsträckning känner undertecknad icke
till, men en sådan företeelse som organiserad kapitalflykt hör ju inte
till sällsyntheterna precis.’ Skattelagarna besitta en märklig förmåga
att kunna inverka på fosterlandskärleken.
För arbetaren ställer det sig härvidlag helt annorlunda. Han är
långt mera bunden vid lokaliteterna — numera inte bara till ett visst
land utan också till en viss kommun och en bestämd arbetsplats —
än vad kapitalisten är. På senaste tiden har det som bekant rent av
börjat införas en sorts livegenskap, som fjättrar arbetaren vid den
plats där han råkar vara född eller uppväxt och mantalsskriven. Det
är inte staten utan förhållandena på arbetsmarknaden som hindra
honom från att byta vistelseort: det är stört omöjligt att få arbete
annat än möjligen där han är kyrkoskriven. Misslyckas han där finns
det praktiskt taget ingen som helst chans på andra håll heller, emedan
det ingenstans numera finns arbete tillräckligt ens för traktens egna
innebyggare. Detta är ju en tendens mot livegenskap i stället för mot
internationalism, mot lokalpatriotism i stället för mot universellt
broderskap.
Aldrig har väl principen "söndra och härska" tillämpats med större
följdriktighet och framgång än vad den gör i vår tid. Det har t. o. m.
lyckats att framkonstruera en ödesdiger antagonism mellan de olika
ländernas arbetare, i stället för att dessa skulle gå sida vid sida. För
arbetarna i länder med jämförelsevis hög levnadsstandard utgöra
klasskamraterna i länder med lägre sådan en hämmande faktor i
kampen för högre löner och bättre arbetsvillkor, ett faktum som vi
under den gångna vinterns avtalsförhandlingar fingo ganska
otvetydiga bevis för. Detta kan visserligen tolkas som ett bevis för hur
nödvändigt det är för oss att gå fram på internationell front, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
