Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 Otto R. Wang son
ordet i denna fråga — ha gärna en och annan reservation att göra.
Framför allt vill man enligt en utbredd opinion undantaga den gifta
kvinnan från den allmänt mänsklig a rätten till arbete. Opinionen
har tilltagit i styrka under trycket av den svåra arbetslösheten och
torde redan göra sig gällande som en reaktion. Det torde därför
vara hög tid att ställa problemet under debatt och med socialistisk
åskådning konfrontera vad som nu på detta område "rör sig i
tiden". Det är så mycket angelägnare, som man även på upplyst
socialistiskt håll synes ha mycket svårt att här frigöra sig från
typiskt borgerliga, till på köpet typiskt kälkborgerliga, fördomar.
Den segaste och på samma gång mest snärjande av dessa är
uppfattningen om äktenskapet som en försörjningsinrättning för
kvinnorna och egentligen deras "naturliga", "rätta" arbetsområde. Man
uttrycker det visserligen inte alldeles på det viset; man omskriver
det hellre ungefär som så: Kvinnans rätta plats är i hemmet, hennes
i ordets bokstavliga bemärkelse livsviktiga sociala funktion är
moderskapet; hennes höga (fosterländska?) plikt är att sörja för
folktillväxten, att föda och fostra barn. — Härtill är till att börja med
att anmärka, att visst är den uppgiften naturlig, och visst skola
kvinnorna föda barn, men vi karlar ha mycken liten anledning att
skrodera om den saken och predika höga, heliga (och besvärliga)
plikter — som vi själva, guskelov, äro befriade från.
Emellertid: dekreterar man att moderskapet är ett statsintresse
och gör det till en plikt för kvinnosläktet, så bör man också ta,
inte bara munnen full, utan helst även konsekvenserna av detta tal
och utan krumbukter erkänna moderskapet som en social
arbetsprestation, i alla avseenden ekvivalent till mannens förvärvsarbete.
Ett dylikt konsekvent socialt betraktelsesätt är dock de flesta —
för att icke säga alla — fullständigt främmande. Det är därför
måhända inte ur vägen att åtmiinstone här lämna en antydan om dess
existens. Ännu så länge är det visserligen framtidsmusik.
Det har redan sagts — och är ju för övrigt nästan onödigt att
säga — att moderskapet är en livsviktig social funktion som naturen
tilldelat kvinnorna. För samhället och även de i saken direkt
implicerade — mannen, kvinnan och barnet — är det nog också
otvivelaktigt lyckligast om denna funktion fullgöres inom äktenskapets ram.
Så långt kan man ge filistrarna rätt. Men äktenskapet är ju bara
den av samhället godkända formen för samliv mellan man och
kvinna och för barnuppfostran. Det är alltså en social (icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
