Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Litteratur - Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget.
Tre delar. Holmströms förlag. Kr. 4:— pr del.
Den tappre soldatens Svejks äventyr är en överdådig humoresk över
ett ämne som annars skildrats skärande tragiskt. Visserligen finnes även
hos Remarque och Graves komik mitt i allvaret, men blott som stänk,
antingen försvinnande i eller med kontrastverkan förhöjande
dissonanserna. Hos Hasek är däremot humorn den dominerande stämningen, och
en humor som försonar.
Långt ifrån att dölja några av krigets fasor — meningslösa
kommenderingar, sårade med rinnande inälvor, massdöd på kolerasjukhus, och’
först och sist hunger — långt ifrån att dölja något av detta har denne
tjeckiske berättare satt sig före att skapa harmoni ur kaos, ja ett paradis
av helvetet, och det kan ej nekas att han lyckats.
En omständighet, som gynnat honom, är hans och hans hjältes
nationalitet. De ha icke haft någon nationell krigsentusiasm att förlora, haf
tvärtom från första stund tagit Österrikes krig som en likgiltig
angelägenhet, likgiltig ur alla andra synpunkter än den elementära
livsfarans. Inga värden stå på spel; villervallan och nederlagen äro ju ur
tjeckisk synpunkt glädjeämnen. Men det är en väl dold glädje. Svejk
misstankes permanent av sina germanska överordnade, men är lika
permanent lojal. Varför? Icke av pliktkänsla, ej heller av feghet, snarast
av maklighet och allmän välvilja.
Han är i grandios upplaga den jovialiske, på ytan dumma, i djupet
kloka beväringen, som jämt hundsas av sina förmän och tar mot alla
athutningar med samma blida tillmötesgående. Vad som än händer honom,
tar han det lugnt och avväpnar med en anekdot vore det än anklagelsen
för spioneri åt ryssen. Det vimlar i hans språklåda av de mest barocka
anekdoter ur kriget och freden och forna krig ända tillbaka till »det
svenska». Tillfrågad, om han tror att kriget ska vara länge, svarar han:
15 år, emedan världen blivit dubbelt så- vis som på den tidem när krig
varade 30 år. Hur långt tror han segermarschen sikall gå? Inte ska man
besvära sig för mindre än Moskva; svenskarna som kom så långtifrån,
hann ju ändå till att göra barn i Prag. Det är två prov på hans
anständiga infall. Dessutom har han ett outtömligt förråd av oanständiga.
Särskilt exkrementanekdoterna och -episoderna slå övriga krigsböckers
allt annat än anspråkslösa rekord i den vägen.
Med allt sitt svinen och sin lögnaktighet är Svejk en fin och human
människa. Ordet fin passar inte i stilen, human än mifadre, låt oss säga
hygglig- Han £ör ingen något förnär. Hans själ är på något sätt
oåtkomlig för all den brutalitet, all den upplösning, som följde kriget i spåreri.
Vågar jag döma, är jag böjd att hänvisa hans gestalt till sagans värld:
hans tålamod är sublimt som Odysseus’ och hans aptit sublim som
Gar-gantuas. Jag betvivlar, att en så hel människa genomlevde världskriget.
Men onekligen är hans gestalt — sann eller sagolik — en skinandç
och gungande apoteos av det solskenslynne som avväpnar.
V. S-fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
