Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Fakta för talare och debattörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 Fakta för talare och debattörer
Även de norrländs.ka partitidningarna ha utan tvekan funnit
regeringens beslut att vägra allmän amnesti riktigt. I en ledande artikel den
11 oktober påpekar Västerbottens Folkblad, att regeringen »ställt i
utsikt en prövning av de enskilda fallen, en form som är den enda
möjliga när det gäller domarna i Ådalen». Tidningen scriver vidare:
»Att Filip Forsberg och Fritz Wall icke kunna åberopa samma
förmildrande omständigheter som de övriga för Clemensnäs-kravallerna
dömda ligger i öppeai dag. De voro ledare, de andra voro förledda.
Forsberg och Wall hade med mycket stor energi förkunnat för
arbetarna i skellefteorten, att de fredliga metoder, som de reformistiska
arbetarna ansågo böra tillämpas i kampen mot strejkbryteriet, voro
fullkomligt värdelösa, varför de proklamerade »skärpt klasskamp» och
ansträngde sig av alla ,krafteir för att upphetsa arbetarmassorna icke blott
mot strej,kbrytarna och polisen utan lika mycket mot de reformistiska
fackföreningsledningarna. Den av Forsberg och Wall på detta sätt
uppagiterade stämningen fiqk så till slut sin utlösning i stenkastningen mot
polisen. Man har verkligen ganska svårt att se något förmildrande i
dessa .kommunistledares uppträdande, och deras ansträngningar
sedermera inför rätten art framstå som förföljda oskulder har sannerligen
icke bidragit att stämma opinionen mildare mot dem. Det synes vara
en ganska utbredd mening även inom arbetarkretsar, att Forsberg ochj
Wall ligga som de bäddat.»
Norrländska Socialdemokraten riktade i sin tur (den 10 oktober) en
högst besvärande fråga till Norrskensflamman. Vi citera:
»Skul&e man i Sovjetryssland tolerera att socialdemokraterna förde
en trafik, likartad mêd den som kommunisterna fört i Sverge gentemot
det sve\ns\ka samhällets lagstiftning? Nej, säkerligen icke. I Ryssland
lika litet som i något annat land tolerera statsmakterna det uppenbara
åsidosättandet av lagarna. Och en socialdemokratisk regering kan lika
litet söm någon annan åsidosätta lagarnas innehåll ifråga om kraven på
medborgarnas förhållande till laga ordning. Ty om den så gjorde, skulle
den fa-ktiskt svika det demokratiska samhällets rättsgrund, som är
lojalitet mot gällande lag, men full rätt att kräva en annan. En regering bör
använda sin benådningsrätt så långt den därmed, objektivt sett, kan
gagna samhällsfriden. Men den bör leke falla till föga för folk, som
arbeta i rent provokatoriskt uppsåt. En sådan undfallenhet skulle snart
hämma sig. Alltså har regeringen handlat .klokt i förevarande fall.»
Det kan inte skada, att man i detta sammanhang även erinrar sig de
oerhörda dokument, som framlades i årets valbroschyr om
»Sillénkom-munisterna — arbetarrörelsens förstörare». I dessa aktstycken
avslöjades, att när Filip Forsberg, Fritz Wall o. s. v. uppenbara sig vid
strej.k-platser, så är detta icke uttryck av någon »spontan» reaktion mot
kapitalismens förtryck, utan de höra till dessa »bästa krafter», som
partiledningen »dirigerat till .kampplatsen» för att de skola driva den
»revolutionära strej.kstrategin». I denna valbroschyr betonades, att om den
svenska arbetarrörelsen någonsin skall få det avgörande ordet med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
