Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Fakta för talare och debattörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fakta för talarc och debattöre}’ 571
samhällets angelägenheter, »måste den skoningslöst göra upp räkningen
med de bolsjevikiska marodörernas. Varje arbetare, som håller
arbetarrörelsen och dess solidaritetsidé högt, uppmanades att -»medverka till
denna slutuppgörelse med bolsjevismen, sammanhållningens och gemen,
s’ka ps käns tans dödgrävare». leke desto mindre sätta Ny Dag och Folkets
Dagblad i dessa dagar upp förvånande ansikten, när den
socialdemokratiska regeringen, som tillkommit efter en förbittrad strki med
bolsjevikerna, inte dansar efter deras pipor utan tar sig friheten att handla
efter de principer, som v,arit avgörande under valkampen. Under denna
utlovades sannerligen inte, att hrr Sillens och Kilboms intentioner skulle
först och främst följas. Tvärtom.
För var och en som följt de händelser, som här behandlats, är det
uppenbart att kommunisterna bedrivit en brottslig trafik. Man har i vårt
land på allvar söikt tillämpa det bolsjevikiska budord, som säger att
man, om det är nödvändigt, bör »använda list, slughet, illegala metoder,
förtigande, hemlighållande av sanningen» i ikampen om fackförbunden.
Dess bättre ha dessa metoder icke heller denna gång visat sig särdeles
effektiva i vårt land. Bolsjevikernas försök att omsätta sin »strategi» i
handlingar ha liksom tidigare obarmhärtigt avslöjats. Den lögnkampanj,
iSom Ny Dag och Folkets Dagblad satt i gång i amnestifrågan, kan icke
dölja detta faktum. I detta fall ha de bålda bladen — &om Rickard
Lindström påpekat i Ny Tid — sökt att tillämpa Die Rothe Fahnes
lärosats: »att medvetet använda lögnen såsom ett kampmedel, på det
sätt kommunisterna göra det i sina dagliga tidningar, det är ingen
lögn, utan en förbannat reell nödvändighet». I full överensstämmelse
med denna journalistiska princip — lanserad i det tyska
kommunistpartiets huvudorgan redan år 1923 -— lät Folkets Dagblad sin
»krigskorrespondent» skildra det möte, som Stockholms Arbetarkommun höll
i amnestifrågan. I hans framställning förvandlades spontana applåder
till skrattsalvor o. s. v. Hela referatet var en vävnad av lögne-r. Det
svaldes emellertid med god smak av Allehanda och Morgonbladet och
en del andra borgerliga tidningar. Ny Dag återgav givetvis också med
förtjusning det ikilbomska organets framställning. Sedan den
socialdemokratiska pressen påvisat en del uppenbara lögner i Folkets Dagblads
framställning, fann hr Kilbom för gott art meddela att det referat, som,
han publicerat och som med sådan förnöjelse återgivits i den borgerliga
pressen, stödde sig på utsagor, som skulle ha lämnats F. D. av tre
socialdemokratiska arbetare, vilka varandra ovetande besökt redaktionen på
Luntmakargatan. Hr Kilbom erkände alltså i hastigheten att hans
»krigskorrespondent» var rena uppfinningen, att han i detta liksom i andra fall
sökt att praktisera den sorts journalistik som Die Rote Fahne redan 1923
öppet bekände sig till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
