Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Victor Svanberg: Gentlemannens svanesång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gentlemannens svanesång 611
ar svårt att avgöra, vilken egenskap hos dessa aristokrater man bör
utpeka som den viktigaste: härskargåvan eller anpassningsförmågan.
Med bådas hjälp ha de organiserat det första världsvälde, som
bokstavligen förtjänat sitt namn. Genom en genial blandning av mildhet
och hårdhet, rättvisa och hänsynslöshet har en handfull vita behärskat
och utnyttjat miljoner färgade. Men ett än finare konststycke är
den inre politik som gått hand i hand med imperiepolitiken. Genom
en rad små eftergifter, gjorda i det rätta ögonblicket men egentligen
föga påkostande, har England genom decennier och århundraden
förvandlats till en demokrati, men så ordnad, att aristokratin bevarat
sin egendom och sin makt. Väl att märka: ingen petrificerad
bördsaristokrati, utan en överklass med förmåga att suga liv ur de undre
skikten. Medan i det övriga Västeuropa bördsadeln ställde sig mot
bourgeoisin, stred mot den och förlorade, har i England bourgeoisin
filtrerats in i agraradeln, väl ej utan slitningar men utan större
förluster för någondera parten. Och tack vare detta tidigt vunna
samförstånd mellan de båda typerna av egendom har det varit möjligt
att hålla en desto skarpare gräns nedanför borgerskapet, mot de
litet eller intet ägande.
Därför är ännu i dag England ett överklassamhälle och gränsen
mot underklassen skarpt dragen, nu som på Vilhelm erövrarens tid.
Visserligen bevakas den ej nu av spjutyxor och jaktlagar. Den
bevakas i stället av små ord som "Please" och "sir".
Till att förklara förändringen erbjuder sig — bland annat —
gentlemannens släktskap med Calvin. Det har en tid varit bruk bland
sociologer och teologer att förklara hela den anglosaxiska hegemonin ur
calvinsk självdisciplin. Det är en betänklig överdrift, ty folkets ras,
landets läge och egendomsfördelningen äro påtagligare orsaker till
uppsvinget. Men onekligen har Calvin en god andel i att
engelsmannen, när han blev världshärskare, samtidigt blev gentleman.
Renodlade normannerbaroner kunde kanske ha alstrat typen John
Bull, men absolut inte typen Gladstone. Man kan också betvivla, om
John Bull kunnat konservera väldet så effektivt som Gladstone och
hans andliga släktingar.
Gentlemannen är rövarbaronen klädd i svart. Vi kunna lämna
därhän när omklädnaden sker. Hamlet är mörk, men Falstaff
rödbrusig. Karl I :s kavaljerer, målade av van Dyck, äro distingerat
svarta, oaktat de drogo svärdet mot Cromwells dysterhet. I gengäld
voro Karl II :s hovmän desto uppsluppnare. Genom hela 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
