Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Victor Svanberg: Gentlemannens svanesång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 Victor Svanberg
gentleman: den som ger mer än han tar emot. Episoden erinrar
dessutom om gentlemannaskapets ekonomiska förutsättningar och om
iskylan bakom denna generositet: man kan honorera var tjänst och
man far vidare, fri från vart band av tacksamhet.
Eller följ Söarnes på väg in till London en dag under storstrejken
1920. Soames blir okvädad för att han åker ensam i sin bil
och bjuder därför en ung dam stiga in. Hon är balettråtta, förtjust
över den fina bilen, beställer honom att hämta sig efter
föreställningen. Han svarar med oklanderlig artighet, sätter henne av vid
Piccadilly, och när han fortsätter ensam, gör han den reflexionen,
att en flicka av hennes typ före kriget skulle gett honom sin adress.
Att hon låter bli, är det ett framsteg eller ett steg tillbaka? Det
underförstådda svaret torde lyda: en flicka vid Picadilly behöver
inte hänga sig på en gentleman, det blir fler och fler av den sorten
som sänka sig till henne.
Efterkrigstidens erotiska aggressivitet kommer till sist Soames ända
in på livet, ja den tar livet av honom.
Irenes dotter, Fleur, begår äktenskapsbrott som sin mor, men i
mycket mer upprörande former. Hon är gift med en hygglig karl,
lagom duktig att leva anständigt på svärfars pengar och fördriva
tiden med en lagom intressant hobby, amatörradikal politik. De båda
ha ett vackert hem, en lustig hund i hallen och ett rart barn i vaggan.
Fleur tycker om sin man, så där lagom. Men hon är obotligt kär i
sin kusin Jon, gift med en amerikanska. Och en dag förför hon
kusinen på en skogspromenad.
Det är detta som vållar Soames’ död. Inte så att han dör av
krossat hjärta och skam. Så sentimental är inte Forsyte. Nej,
förloppet är detta. Den upprörda förförerskan — ty så cynisk är hon
inte, att hon förför släktingar kallblodigt — kommer till sin fars
hem, går in i hans välskötta tavelgalleri, tänder en cigarrett och
glömmer den kvar osläckt. Det blir eldsvåda och kämpande för sin
käraste egendom, sina dyra konstskatter, vågar Soames livet.
Han får dock dö stilla i sin säng som det höves en gentleman. Och
som en gentleman förlåter hans svärson sin hustru och döljer
hennes brott.
Som skildrare av çfterkrigsmänniskornas upprivna själar är
Galsworthy knappt så lycklig som i sina analyser av förkrigsårens
diskretare konflikter. Han ser den nya människotypen utifrån. Därför blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
