Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Victor Svanberg: Gentlemannens svanesång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gentlemannens svanesång 615
en sådan scen som tavelbranden melodramatisk, hur slående den än
må vara som symbol för överklass-englands undergång.
Instinktivt känner man, att det är med vemod diktaren skrivit
gentlemannens svanesång, att han innerst sympatiserar med den
förfining, han så skarpsynt kritiserat.
Vi utlänningar, som sluppit lida av gentlemannakulturens
avigsidor, ha dubbelt skäl att ta vara på de värden, den trots allt rymde.
Medan engelsmännen kunna ha gott av att stämma in i de hymner
åt omedelbarhet och ohämmade passioner, som Lawrence uppstämt,
skadar det nog icke oss svenska barbarer att lyssna till de dämpade
toner Galsworthy begagnar, när han är som bäst. Vi ha till exempel
vant oss att framställa ett olyckligt äktenskap som gräl och hysteri.
Hör här om ett trasigt samliv uttryckt i ett leende:
När Bianca förliden höst påbörjade sin målning med namnet "Skuggan",
blev ingen mer överraskad än Hilary, då hon bad honom skaffa henne en
modell för figuren. Eftersom han ej kände målningens ämne och ej på många
år — kanske aldrig någonsin — haft någon inblick i hustruns andliga
sysselsättningar, sade han:
Varför ber du icke Thyne sitta för dig?
Bianca svarade:
Hon är inte alls rätta typen — alltför handgriplig. Dessutom kan jag inte
använda en dam — figuren skall vara halvdraperad.
Hilary log.
Bianca visste mycket väl, att han log åt denna åtskillnad mellan damer och
andra kvinnor och förstod att han log ej så mycket åt henne som för sig
själv, i hemlighet givande henne rätt i den åtskillnad hon gjorde.
Och plötsligt log även hon.
Det fanns hela deras äktenskapliga livs historia i dessa två leenden. De
betydde så mycket. Så många tusen timmar av undertryckt förargelse, så
många gäckade förhoppningar och allvarliga bemödanden att föra deras lynnen
samman. De voro de yttersta, lugna beviset på divergensen mellan tvenne liv
— denna långsamma divergens, som långt ifrån varit frivillig och som blott
var desto mera hopplös eftersom den uppstått gradvis och oförmärkt. De hade
aldrig haft något verkligt gräl, därtill hyste de båda alltför upplysta åsikter
om äktenskapet; men de logo. De logo så ofta och genom så långa år, att
knappast två människor i världen kunna komma längre från varandra.
Som man ser, är detta en kritik av engelskt överklassliv, men det
finns uppskattning under kritiken, och med rätta.
Muren mellan lady och modellflicka skall raseras, muren kring
konvenansäktenskapet likaså, men den leende självbehärskningen är
ett kulturvärde, som borde få överleva gentlemannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
