Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Alf Ahlberg: Folkbildningen i strålkastarbelysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkbildningen i strålkastarbelysning 617
pati med homo sapiens i de mest olika varianter (utom varianten
Chronschough vare sig lian uppträder såsom Chr. vulgaris eller Chr.
academicus) synes mig Cederblad ha haft förutsättningar för detta
kartläggningsarbete som kanske ingen annan i vårt land.
Bokens första och kanske även mest bestående intryck är dess
strålande friskhet. Den har en viss egenartad och icke vidare
definierbar personlig charm som är bestickande. Tro och hänförelse
förfela aldrig sin verkan, när de äro äkta, och det finns mycket därav
hos Cederblad. Jag tänker naturligtvis inte på den där gamla hej
a-och samkvämsoptimismen, som fordom brukade vandra över
daggstänkta berg men vars överansträngda tjohej väl närmast låter som
ett spöklikt gnällande i tidens vilda virrordskör. Man kan icke
beskylla Cederblad för att vara en optimist av det slag, som sticker
huvudet i busken. Han har tvärtom ögonen öppna för både ljus
och skugga och för den oerhörda relativiteten i alla mänskliga
strävanden och ideal i nutid och gången tid. Han flyger hastigt (och i
detta fall kanske väl högt) över historiens marker och fotograferar
idealens väldiga ruinfält och de omstörtande värdenas kaos. Men
mitt i allt detta bibehåller han den tro på och hänförelse för
människan, som väl är allt bildningsarbetets innersta drivkraft. Ibland
frestas man att ta honom med milt våld i kragen och spörja med
Karlfeldt:
Vid idealens spruckenhet
och känslans skämda vin
var får din själ sin druckenhet
du gamle Fridolin?
Jag tror att Cederblad sanningsenligt skulle kunna svara så här:
ur ett djupt behov att tro på och älska människan, som är den enda
fasta punkten i en värld där virveln är konung. Skulle man söka
bestämma Cederblads egen "geometriska ort" med tillhjälp av den
plankarta han upprättat över vår tids ungdom (till vilken han utan
ringaste tvekan bör räknas), så föreställer jag mig, att man skulle
finna honom någonstädes mitt emellan "idésoldaten" och "den
sökande ungdomen": han här den förres .hänförelse men icke hans
dogmatism, den senares stillsamma vilja till tro på livet och
människan. I alla .händelser är han långt borta från det "slätkammade
folk utan hänförelsens ljus över pannorna", som han på ett ställe
träffande skildrat och om möjligt ännu längre från de välklädda
jazzgossarna med Veckojournalen stickande upp ur rockfickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
