Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Arbetslösheten ur demografisk synpunkt. Av Gustaf Alegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för oss. Problemet är svårt och här föranlett många förslag. Redan
prof. Knut Wicksell insåg, när han lämnade sitt utlåtande till
Emigrationsutredningen, att Förenta staterna snart skulle vara nöjda
med sin folkmängd och därför stänga dörren för vidare invandring.
Han kastade sina ögon på södra Sibirien, där
kolonisationsmöjligheter ansågos vara för handen och tsarens regemente var av mildare
beskaffenhet. Under senare år har emigrationsfrågan tagits upp till
behandling av bl. a. dr Helmer Key, som närmast tänker på vissa
högt belägna delar av de heta zonerna, särskilt Anderna. Prof. Bagge
och red. Ivar Vennerström tala om Kanada, medan prof. Otto
Nordenskjöld livligt förordat Sydamerika o. s. v. Men i dessa dagar
är jordklotet mindre än någonsin. Alla sträva efter utrymme; i de
flesta stater är befolkningstrycket så starkt, att man måste se sig
om efter nya landområden, och någon möjlighet för vårt lilla land
att i den starka konkurrensen finna avsättning för vår övertaliga
folkmängd torde f. n. ej finnas. Man behöver endast tänka på hur
två sådana stormakter som Italien och Japan på grund av sin
överbefolkning tvingas att söka nya områden för kolonisationsförsök.
"Vi expandera eller vi explodera", lär ju Mussolini en gång ha
yttrat, men trots detta är han en ivrig förkämpe för stark
folkökning. Kriget mellan Japan och Kina i Mandsjuriet bottnar
naturligtvis ytterst i Japans behov av nya områden för sin övertaliga
befolkning.
Frågan om finnande av ny jungfrulig mark för världens illa
fördelade folkmängd måste lösas internationellt, det är den enda
möjlighet som återstår.
Om emigrationsmöjligheterna sålunda te sig mörka, om denna
säkerhetsventil ej mera kan fungera, så bör det dock vara en glädje
att kunna konstatera att själva trycket, den övertaliga folkmängden,
så småningom mänskligt att döma kommer att lätta. Den nyttan
torde alltså vår fallande nativitet ha med sig, och den är icke ringa.
Vad för övrigt faran av det sjunkande fördelsetalet beträffar så är
den nog ofta överdriven. Man talar i dagspressen gärna om att
Sverges befolkning håller på att dö ut, en överdrift, som måhända
en ledarskribent lätt kan falla offer för, men som ej får stå
oemotsagd. Man kunde då lika gärna för en tjugu år sedan talat om
att vårt land var på väg att få en befolkning packad som en
sardinburk. Med det födelseöverskott vi hade år 1909 skulle folkmängden
(migrationen ej medräknad) fördubblas på cirka 58 år, och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
