Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Arbetslösheten ur demografisk synpunkt. Av Gustaf Alegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500 år skulle vi haft en folkmängd på 2,120 miljoner, eller mera
än hela jordens nuvarande folkmängd! Ett halvt årtusende kan ju
tyckas vara en lång tidrymd, men den är dock ej längre än att
t. ex. Sverges riksdag snart uppnått en sådan ålder. Nu skulle det
naturligtvis icke fallit någon vettig människa in att påstå, att Sverge
då gick mot en tvåmiljarders folkmängd, men lika kvickt ungefär
låter det, när man ropar att svenska folket håller på att dö ut.
Visserligen visar det s. k. nettoreproduktionstalet, att med
nuvarande fruktsamhet kommer vår befolkning efter en tid att minskas
i antal. Det är också mycket möjligt för att inte säga troligt att
så kommer att ske — därför att dödstalet måste komma att bli
högre — men vem säger vad som sedan kommer att ske? När
trycket på arbetsmarknaden kanske i en framtid blir så pass lättat
att alla de rikets invånare, som så önska, kunna beredas arbete, då
skulle möjligen optimismen åter kunna gripa svenska folket och bl. a.
visa sig i en stegrad giftermålsfrekvens. Som prof. Sven Wicksell
påpekat, är det icke så mycket vår låga äktenskapliga fruktsamhet,
som är orsaken till den låga nativiteten, som fastmera den ringa
äktenskapligheten. Hade Sverges kvinnor gift sig i samma
utsträckning som t. ex. Frankrikes, vilket land ju sedan gammalt varit känt
för sin låga fruktsamhet, så skulle det nuvarande genomsnittliga
antalet barn pr gift kvinna hos oss gott förslå till en fortsatt
folkökning. Ja, vi skulle t. o. m. kunna sänka denna fruktsamhet en
femtedel utan att en folkminskning skulle äga rum. Kunde vi alltså
så småningom få till stånd en stegring i äktenskapligheten, så vore
vår nativitetssiffra kanske snart på väg uppåt igen. Men ett villkor
för en ökad giftermålsfrekvens, vilket bl. a. innebär tidigare
giftermål, är att bättre tider komma. Giftermålstalet har alltid ansetts
vara en ganska bra mätare på goda eller dåliga tider: man drar sig
för att sätta bo, när arbetslöshet och nöd grina emot en, men när
tiderna ljusna och alla kunna få arbete och bröd, då slår man till
och gifter sig. I våra dagar har denna giftermålstalets användning
som konjunkturbarometer i hög grad förminskats, alltför många nya
och mera irrationella moment ha tillkommit, men i stort sett får väl
ännu sägas att högkonjunkturen gynnar äktenskapsbildningen medan
lågkonjunkturen med dess vanlige följeslagare, arbetslösheten,
hämmar densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
