Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Litteratur - Carl Björkman: Borgerlig livssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Litteratur
cialist lämnar något övrigt att önska. Men han håller i alla fall styvt på
sin borgerliga härkomst och på de borgerliga livsformerna. Motsägelsen
tycks förf. vilja lösa genom att uppkonstruera en ny, socialt
ansvarskän-nande borgartyp, fri från ’knubbens egenskaper. En typ som ännu så
länge inte visar några nämnvärda livstecken; förf. står tämligen ensam
på sin skans.
Boken är emellertid intressant såtillvida som den visar att en ärlig och
intelligent ung borgare med perspektiv utöver skilda livsformer och
samhällsklasser knappast kan undgå att ställa sig i opposition mot vissa
utslag av »systemet». Att han i alla fall kvarstår som en borgerlighetens
svurne anhängare tycks dels bero på att han ogillar en befarad
kollektivistisk samhällsordning, dels i den närda förhoppningen om borgerlig
bot och bättring. Genom vidsynta reformer skola alla sättas i, tillfälle;
att åtnjuta det borgerliga samhällets fördelar. På detta sätt tycks man*
möjligen vinna klarhet över det besynnerliga fenomenet att t. o. m.
intelligent folk ofta nog synes uppfatta den privatkapitalistiska ordningen
som det slutgiltiga samhällsidealet, utvecklingens punkt och slut. De
oppositionella skola alltså upptagas i den borgerliga gemenskapen med
allt vad därtill hörer av välmåga och trygghet. Emellertid är det väl
knappast troligt, att ens en mindre del av dem som leva i tron på
nuvarande systems odödlighet s’kulle vilja vara med om att socialisera
dess förmåner på den borgerlige idealisten Björkmans vis. Vi kunna
därför säkerligen lämna den hypotetiska förklaringen till uppfattningen
om privatkapitalismens permanens åsido för att i stället sysselsätta oss
något med förf:s onekligen intressanta skildringar av den samhällsklass*
och det system han älskar och agar.
Vi kunna från början utelämna den i boken inmängda polemiken mellan
»Frontens» intellektuella ungdomar rörande t. ex.
generationsmotsättningen efter kriget, »den nya livskänslan», primitivism kontra traditionella
kulturformer, familjen som samhällsgrundval o. s. v. Inte ens den ryska
bolsjevismen syftar väl till ett kulturbygge så skinande nytt att det inte
ens vidrör de,n av tidigare kulturer besmittade jorden. Och
socialdemokratin syftar naturligtvis till en anknytning vid den moderna maskintekniken.
Detta har dock knappast något med borgerlighet eller antiborgerlighet att
skaffa. Över huvud äga ju varken de andliga eller de materiella
kultur-resultaten sin urgrund i den ena eller andra samhällsklassen eller kunna
sägas stå och falla med dem. Vi röra oss här med allmänmänskliga ting.
En socialist hoppas ju också gärna att en produktionens totala nyorga*
nisation till att tjäna människorna och kulturen på ett bättre sätt
slutligen sikall lyftas fram till ett allmänmänskligt krav. Beträffande det av
förf. varmt omhuldade familjelivet råder väl knappast någon
överhängande fara för dess förintande.
Vi övergå alltså till några citat här och var.
»Av tecken att döma ser det i alla fall ut som om vår förmåga att
betrakta andras lidanden som våra egna ökats; de stora massornas
arbetslöshet är tit problem, som gnagande pinar oss alla, och de flesta av oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
