Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalbildningens roll i konjunktur förloppet 81
duktionsföretag pumpa sina produkter ut på marknaden och när
konsumtionskreditens och lagerhållningens alla möjligheter äro töjda
till bristningsgränsen — då brister det. Och då brister visserligen
också förtroendet för att ganska snart vända sig i allmän panik
och "rädde sig den som kan"-stämning. Men den stämningen
kommer icke som en långsamt vaknande, på stadigt eftersinnande grundad
misstro till framtiden — optimismen var det visst inget fel på ens
i slutet av den senaste högkonjunkturen — och icke heller som
omotiverad och oförklarlig skräckpsykos, utan den framtvingas på ett
visst stadium av de mycket påtagliga och tvingande, för de flesta
fördolda, men fullt reella omständigheter som förut angivits.
På vad sätt krisen i sitt "normala", d. v. s. hittills vanliga förlopp
korrigerar proportionerna mellan konsumtion och kapitalväxt är
förut i korthet antytt. Genom prisfallet få de konsumentgrupper,
vilkas köpkraft håller sig nominellt oförändrad, en ökad reell
köpkraft. Detta vinstkonto för konsumtionen motväges emellertid därav,
att dels stora grupper under svårigheternas tryck tvingas att
acceptera lägre lönesatser, nominellt om icke reellt, och dels genom att
andra stora grupper genom arbetslöshet få sina
konsumtionsmöjligheter nedpressade till ett minimum. Det är mycket antagligt, att det
korrigerade tillståndet omedelbart vid uppsvingets början uppvisar
en total konsumtionskraft som — trots prisfallet — är i absolut
omfattning mindre än före krisen. Vad som emellertid sker i betydligt
våldsammare takt är nedpressning av kapitalets andel i
produktionens avkastning. En diagramkurva för industriaktier under
exempelvis den senaste krisen ger vältaligt vittnesbörd på den punkten.
I den mån lönerna kunnat genom krisen bevaras vid en nominell
nivå, som betyder ökad reallön vid normal sysselsättning, så
innebär detta en potentiell konsumtionskraft, som visserligen icke ger
den arbetslöse någon glädje så länge han går arbetslös, men som
betyder att en höjd konsumtionsstandard aktualiseras i den mån
produktionen kommer i gång.
Därmed är något av det väsentliga i förloppet antytt i mycket
grova drag och i ett — det skall gärna medgivas — överdrivet
schema. Det gäller här det förlopp, som är mer eller mindre
tvångs-mässigt förbundet med det kapitalistiska systemets normala
funktionssätt. De komplikationer av normal eller tillfällig art, som
förvärra eller komplicera kriser i allmänhet och denna senaste kris i
synnerhet — tullpolitik, monetära rubbningar, skadestånds- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
