Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet 83
genom att de stora europeiska "segermakterna" icke som Tyskland
varit nog förtänksamma och förståndiga att manipulera bort sina
krigsskulder, utan fortsatte och alltjämt fortsätta att — utöver
kapitalackumulationen genom det gamla systemet — pressa ihop
kapital även genom den väldiga ackumulationsapparat som!
krigsskulderna utgöra.
Nu ger inte den tyska kapitalmarknaden tillräcklig säkerhet. De
lösgörbara placeringarna dras tillbaka. Ryssland behöver
kapitalvaror. Men Ryssland vill av politiska skäl icke ge kapitalets
leverantörer den garanterade makt över landets näringsliv, den
exploateringsfrihet, som de kräva i gengäld för att släppa till sitt kapital.
Ryssland väljer att självt producera sitt kapital och betala
importerade kapitalvaror direkt genom att sända den kapitalistiska
världen varor till motsvarande värde i utbyte för dess tjänster. (Talet
om dumping från rysk sida är nonsens, då ju den kapitalistiska
delen av världen gärna vill sälja på den ryska marknaden och
Ryssland får lov att betala genom att ge någon prestation i stället.)
Orienten och de gamla kolonialländerna börja sträva i samma
riktning: göra sig oberoende av den västerländska kapitalismen. (Om
det också sker genom att de skaffa sig en egen kapitalism av samma
natur i stället.)
Var skall den västerländska kapitalismen finna den vidgade
marknad, som är den oundgängliga förutsättningen för dess fortsatta
expansion?
Det finns två utvägar. Den ena är att genom krig eller
annorledes förstöra redan producerade nyttigheter så att man kan börja
om igen. Den andra utvägen är att inom anvisat marknadsområde
skapa köpkraftiga konsumtionsbehov i samma progressiva skala som
gäller för produktionskapacitetens tillväxt.
Detta sistnämnda är emellertid lättare sagt än gjort.
Det skulle visst vara en verklig nådens dag för alla företagare,
den dag de kunde räkna med att för all framtid lia jämn och
ständig avsättning för allt vad företaget ville producera! Men en slik
nåd ernås ej utan offer i denna vrånga värld. Priset som måste
betalas är, att företagarna avstå från att göra större vinster än vad
som behövs för att möjliggöra produktionskapacitetens växande i
jämn täkt med den växande köpkraftiga konsumtionens efterfrågan.
D’etta skulle kapitalisten göra i sitt eget intresse om kapitalisten
vore en enda (och om han vore tillräckligt intelligent för att begripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
