Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinner dock mest med att se saken som den är. Det finns vissa
problem som nödvändigt måste lösas i stora sammanhang. Man
hoppar inte över ett sju meter brett dike genom att försöka hoppa
en meter i taget!
På kortsikt och i begränsat sammanhang är det sålunda ingen
motsägelse att företagarna motivera lönesänkning med önskan att
komma snabbt ur krisen.
I det större sammanhanget och det längre loppet är det emellertid
-icke likgiltigt om nedpressningen sker på kapitalintressets eller
löneintressets bekostnad. Löneintresset representerar nämligen i större
utsträckning än kapitalintresset den direkta konsumtionen. Och
eftersom det är konsumtionens eftersläpning och den i förhållande till
den ökade produktionskapaciteten alltför trånga marknaden som
kommer maskineriet att låsa sig, så är det även för kapitalets
fortsatta expansionsmöjlighet på läng sikt mest tjänligt, att de för
tillfällig kostnadsminskning nödiga offren bäras till största möjliga
del av kapitalintresset och till minsta möjliga del av
konsumentintresset-löntagarna.
Om emellertid, som troligt är, även denna kris övervinnes och det
kapitalistiska systemet åter kommer i funktion, finns krisproblemet
kvar. Det gäller då — i den mån man icke mäktar bryta systemet
i princip — att söka möjligheterna till en förebyggande politik.
Av det här anlagda betraktelsesättet följer, att en politik som
syftar till att motverka kriserna, måste sätta in redan under den
uppåtgående konjunkturen. Att under uppsvinget söka genom
återhållande av kapitalbildningen och främjande av konsumtionen hålla
det optimum av kapitalökning och konsumtionsökning som är villkoret
för att bådas uppgång skall ktinna förlöpa utan våldsamma avbrott
och slitningar — det skulle vara konjunkturpolitik med förnuft och
reson i! Enskilda staters möjlighet att med gott resultat handla
oberoende av andra är — av skäl som nyss anförts — visserligen
begränsad. Men det ges dock en bred marginal för så stora enheter
som en stat — i detta fall större, ju fastare staterna sluta sig inom
sitt skal. En generös utbyggnad av sociala välfärdsanordningar kan
bli ett effektivt led i förebyggande konjunkturpolitik.
Att bekämpa en kris när den redan är inne, det är alldeles för
sent. Har det väl kommit så långt, då är krisen själv det enda
tillräckligt effektiva medlet för sitt eget och sina orsakers
övervinnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
