Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2, 30 jan. 1933
- Katastrofoptimism. Av Victor Svanberg. En romanöversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KATASTROFOPTIMISM
Av VICTOR SVANBERG.
Romanöversikt.
Sverge är fattigt. Världen är fattig. ’Men Livet är rikt. Dessa
hoppfulla ord stå att läsa på ett hoppfullt grönt bokomslag, som
bör ha dragit till sig många hungriga boklådsfönstertittares blickar
denna arbetslöshetens välsignade jul. "Väl att någon är rik", har
kanske den hungrige betraktaren tänkt, "hade jag fyra och femti,
skulle jag köpa boken och trampa i väg till det där rika livet."
Denna provokation till optimism är helt naturlig under depression,
kris, nöd. Ju djupare baissen gått, desto högljuddare ha Amerikas
finansexperter ropat att botten var nådd och att ljusningen sågs
från spejartornet. Ej heller är denna suggestionsoptimism något
nytt, något för nutida amerikanism utmärkande. Afrikas
medicinmän ha praktiserat den, när de under torka trummat efter regn tills
himlen blivit färdig att dundra själv. Det är sålunda varken min
mening att förebrå förlaget, Bonniers, smartness eller författaren,
Gustav Sandgren, spekulation. Det är inget fel att vilja vara
aktuell och att avhjälpa pessimism än mindre. Inte ens att driva magi
anser jag i och för sig förkastligt. Men jag tror att magin är lite
för negermässig i Livet är rikt.
Rik på elände är boken nog: kleptomani, barnplågeri, våldtäkt,
dråp med mera dylikt. Detta skall nu botas. Medicinerna äro två.
Den ena är naturen: ängar, fiskevatten, moln figurer. Den andra
medicinen är en väl anlagd mordbrand. Den anlägges av dråperskan
och utplånar utom hennes skuld även alla hennes olyckliga grannars
elände. Yrvakna, medförande åtskilligt bohag samt
brandförsäkringsbrev och oförkylda njuta de naturen i väntan på nya fräscha
bostäder. Dråperskan återgår till sin vanliga sysselsättning, som är födande
av utomäktenskapliga barn.
En husbrand med lika lyckligt och livsfrämjande resultat avslutar
Rudolf Värnlunds En kvinnas leende. Katastrofen
avvecklar i en hast följande invecklade erotiska härva: En fnoskig gubbe,
förr ägare av ett söderhus, nu ruinerad, går omkring full av hat
och hämndlust (det är han som tänder på). Hans dotter, onaturligt
bunden vid fadern, älskar svärmiskt Jesus men kan ej ge sig åt sin
man, fast denne, Erland, är en stor kvinnotjusare, en animal hanne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0093.html
