Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Katastrofoptimism. Av Victor Svanberg. En romanöversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katastrof optimism 93
träffa på en roman med ett revolverskott som träffar i hjärtat, ett
självmord som inte hinner förekommas och en disharmoni, som
spe-lai utan dämpare. Eyvind Jonson i Bobinack ger allt detta,
d. v. s. en oförfalskad bild av Kreugerårets uppjagade stämningar.
Han ger mer än det, han levererar därtill en briljant
social-psykolo-gisk inventering av de tillstånd, som utlöst krisen. Kapitalismen
förkroppsligas i skönhetsmedelsdirektör Aromaticus, som tillbringar sitt
liv med att låta kontor och fabrik arbeta, medan han siöar över
detektivromaner. I sitt hem har han en lyxhustru, som ger honom fina
idéer men inga barn, och som föraktar honom. Man förstår, att viss
borgerlig kritik irriterats av denna träffande karrikatyr och
mottagit romanen onådigt, kallat den ett steg nedåt i en ung sökande
författares produktion. För mig står det klart, att Bobinack är ej
blott sin diktares bästa alster hittills utan ett centralt verk inom den
diktning som är dagens och blir morgondagens. Det är en stort tänkt
komposition, skriven i en stil, som lever och skälver i varje rad.
Eyvind Johnson är Hjalmar Bergmans arvtagare bland svenska
prosaister, hans arvtagare i överdådigt lekande och dock uddvasst
sann människoteckning. Naturligtvis finns också väsentliga
skillnader. Det faller ett kallare och stelare ljus kring det Kungstorn, där
Bobinack hetsar till döds urlakade bolagsherrar och smalhöftade
vamper, än från de fladdrande marschaller, som upplysa
småstadstyrannen Markurells allförsonande studentfest på utvärdshuset Kupan.
Domen över den utlevade kapitalismen är lagd i Bobinacks mun.
Det lämnas av författaren öppet, om denna mystiska person är gud,
djävul eller en smart sol- och vår-kapitalist. Mig förefaller han
snarast vara, likt bokens övriga figurer, ett offer för den livsform han
kritiserar. Det skratt, som kostar honom livet — jag kan ej ingå på
det bisarra handlingsförloppet — verkar ej så överlägset som
författaren tycks avse, utan snarare hjälplöst neurasteniskt. Skökan Lydia
är Bobinacks kvinnliga motsvarighet och motsats. Liksom han
kommit upp över kapitalismen tack vare ett pius av vilja och intelligens,
har hon gjort sig fri ur hemslaveriet i kraft av ohämmad, hel drift
och behov att skänka många sin kropps oändliga skatter. Eyvind
Johnson kan betecknas som intellektualist för mannens del,
primiti-tivist för kvinnans. Men trubbar han ej av sin samhällskritik, när
lian till sist låter sin sunda, livgivande kvinna förenas med den
mo-sige Aromaticus? Triumferar inte på det viset just den lilla dåsiga
borgerliga idyllen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
