Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Klass och folk. Av Alg. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klass och folk 97
utan betänkande demokratin över bord och proklamerar
klassdiktaturen, går alltså medvetet in för ett nytt fåtalsvälde. Här går
skiljemuren mellan socialdemokrati och kommunism. Bland
socialister har alltsedan Marx den kapitalistiska mognaden jämte demokrati,
som betyder folkets mognad, betraktats som de grundläggande
villkoren för en segrande socialism. Dessa förutsättningar gör
kommunismen en konst i, som exemplet från Ryssland visar.
Men om socialdemokratin söker övervinna motsättningen klass
och folk genom att öppna på portarna för närstående folkgrupper,
förlorar icke rörelsen på det sättet färg och anda i proportion till
den invandring som äger rum? Det har inte saknats uttryck för
farhågor i denna riktning.
Industriarbetarklassen plus storjordbrukets proletärer betraktas
vanligen som de naturliga och rätta bärarna av socialismen. Det är
marxismens förtjänst att ha lett i bevis varför den egendomslösa
massan i socialismen finner sin naturliga ideologi. Den moderna
produktionsordningen med sin ytterligare specialisering och sin höga
allt omfattande organisation bar gjort arbetaren till en kugge i ett
stort maskineri. Produktionen i. dag är ett enda kollektiv, ett
samarbete där alla äro beroende av varandra. Under detta sam-arbete
uppstår tanken på sam-ägande (= socialism) rent instinktivt. Lika
naturlig som den privata äganderätten till hantverkarens få verktyg
framstod på den tiden, lika naturlig framstår den kollektiva
ägandeformen för den moderna industriarbetaren. Genom sin ställning
ekonomiskt och socialt blir han rent psykologiskt inställd för
socialismen och blir därför socialist inte bära av intresse och övertygelse
utan av instinkt. Då blir frågan: kan man säga detsamma när det
gäller dessa nya grupper, som socialdemokratin nu söker allt fastare
inlemma under socialismens tecken?
Man måste givetvis i detta sammanhang bortse från den
anslutning som kan äga rum därför att vederbörande grupper finna vissa
dagsintressen i någon aktuell fråga sammanfalla med
socialdemokratin. Denna anslutning är värdefull i och för sig, men osäker att
bygga på. En folkrörelse som skall bli bärare av ett väsentligen
nytt samhälle måste vara enig om det viktigaste av principerna för
detta samhälle. Vilken jordmån för ett bärigt socialistiskt tänkesätt
finns alltså hos de grupper socialdemokratin måste ha med sig den
dag ett förverkligande av idéerna skulle bli aktuellt?
Ja, vilka äro dessa grupper?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
