Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Händelser och spörsmål - De offentliga utgifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manna genom produktionens om riktning, så att efterfrågan av vissa
varuslag ökas, av andra minskas i sådan utsträckning, att arbetslöshet och
konkurser blivit följden. Men sådana störningar äro naturliga i
utvecklingsprocessen, och det är svårt att säga vilka störningar som äro större, de som
följa av en genom transportutgifternas investering i en av det allmänna
planlagd produktion, eller de, som åtfölja produktionens egen utveckling.
Som direkt utgift för nationalhushållet räknar författaren däremot
för-br ükningsutglf terna. Sådana utgifter äro de, som åtgå till krigsmakten,
ordningsmakten, rättsväsendet, kyrkan, undervisningsväsendet,
krigsskade-ersättningarna, krigsskulderna, utgifter och subventioner för vissa
kulturella ändamål, subventioner till näringslivet o. dyl.
Förbrukningsutgifter bli också sådana utländska lån, so!m icke äro krigslån, o)m de icke
kommit till en sådan användning, att de höjt landets produktionsförmåga.
Författaren anmärker dock, att subventioner i vissa fall kunna till en del
bli transportutgifter, d. v. s. därest subventionerna skapa en ny lönande,
produktionsgren, vilket dock hör till de sällsynta undantagen. Regeln är
däremot, att subventioner beviljas näringar, som ej löna sig, och därför
äro att betrakta som ren belastning av nationalhushållet.
Den direkta utgift för nationalhushållet, som förbrukningsutgifterna
äro, betyder dock icke oavkortad en nationalekonomisk börda. Då
produktionen utan dem, d. v. s. utan den moderna samhällsapparaten med
alla dess organ, ej vore möjlig, verka de också produktionsbefrämjande.
I slutkapitlet fastslår författaren, att de offentliga utgifternas
nationalekonomiska börda bestämmes av relationen mellan †örbraknlngsutgifter och
transportutgifter. Ha de förra ökat i större proportion till
nationalinkomsten än de senare, har den jnationalekonojniiiska bördan vuxit. År
1911 voro de engelska offentliga utgifterna 11 o/o av nationalinkomsten, år
1924 20,2 o/o. Men då under det förstnämnda året 1,5 o/o och under det
sistnämnda 7,7 o/o voro transportutgifter, bli förbrukningsutgifterna;
under respektive år 9,5 och 12,5 o/o> vilket innebär, att medan de
offentliga utgifternas totala summa från 1911 till 1924 stigit med närmare
100 o/o (från 11 °/o till 20,2 o/o), har den jnationalekonomiska bördan,
enligt författarens beräkningsgrund, under samma tid ej vuxit mer än.
31,5 o/o (från 9,5 o/o till 12,5 o/o). Den skenbara andelen i denna ökning!
framstår med klarhet, då man betänker, att budgeten under denna tid
visar en närmare 4-faldig ökning.
Anmärkas bör, att proportionerna mellan de bägge utgiftsklasserna
delvis äro beroende av de statistiska beräkningarnas uppfattning om vad
som är transport- och vad som är förbrukningsutgifter; enighet råder
nämligen ej på denna punkt. Enligt författarens beräkningsgrund —
och den har han starkt motiverat — är de offentliga utgifternas ökning1
under den behandlade tiden i varje fall relativt liten. I England och
Italien överstiger denna ökning av bördan från förkrigstiden ej 50—60 o/o>
i Frankrike kan den knappast alls märkas och icke ens i Tyskland är
den fullt tvåfaldig, allt beräknat i förhållande till nationalinkomsten i
respektive länder. I Sverge är den under samma tid enligt författarens
utredning knappast märkbar; Matti Mörtberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
