Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Händelser och spörsmål - De offentliga utgifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Händelser och spörsmål
om icke budgeten och beräkningen av nationalinkomsten vid de jämförda
tillfällena tillkommit efter samma princip. Därför kunna siffroma blott
belysa utvecklingens allmänna riktning. Så mycket anser han sig dock
våga påstå, att de absoluta beloppen på de offentliga utgifternas ökning
äro betydligt mindre än de relativa. Medan sålunda dessa utgifter i
England från 1913—14 till 1929—30 i absoluta tal ökat 4 à 5-faldigt, ha
de i förhållande till nationalinkomsten under samma tid ökat blott 2,5
gånger. Författaren meddelar flera liknande exempel.
Då man ändå ej får ett säkert mått på de offentliga utgifternas ökning:
och deras nationalekonomiska börda, företar författaren ännu en omvär^
dering. Han söker uppskatta den nationalekonomiska bördan i den
företedda utvecklingen genom att beräkna hur mycket produktionskrafter den
offentliga produktionen tar i anspråk av den enskilda. Det offentliga
hushållet placerar produktionskrafter i företag, vilka i allmänhet icke
förränta sig. Produktionskrafterna i den för marknaden avsedda produktionen
komma att minskas i motsvarande grad, vilket innebär en belastning av
nationalhushållningen. M. a. o.: de offentliga utgifterna belasta
natio-nalhushållet i den mån de minska helhetsproduktionen, vilket emellertid
inte får tolkas så, att alla offentliga utgifter minska helhetsproduktionen.
En betydande del av de ökade (offentliga utgifterna äro skenbara,
utreder författaren vidare, även om man bortser från valutaförsämringen
o. a. berörda faktorer. Sådana utgifter, som han med vedertagen term
kallar iransportutgifter (överflyttade utgifter), äro t. ex. pensioner,
invaliditets-, moderskaps-, sjukförsäkringar etc. samt återbetalningar av
inhemska lån. Dylika sociala utgifter lägga ju icke beslag på tillgänglig
arbetskraft och belasta således ej nationalhushållet ur denna synpunkt; de
tvärtom öka konsumtionen genom ökning av köpkraften. Visserligen kan
man säga, att de i någon mån verka fördröjande på kapitalbildningen,
men denna konsekvens spelar en obetydlig roll och en mindre roll ii
fattiga länder än i rika, enär de utgifter, som ätgk till dessa ändamål i
fattiga länder huvudsakligen verka konsutntionsutjämnande. Pensioner
och utgifter för socialförsäkringar kunna f. ö. betraktas som samhällets
gottgörelse för underbetalt arbete. Ännu mindre äro utgifterna för
amortering av inhemska lån en belastning av nationalhushållet; de äro
blott transportutgifter, som från den stora massan av folket överflytta
kapital till statens fordringsägare.
Till de skenbara offentliga utgifterna höra också de skatteintäkter,
som investeras i det allmännas för marknadsproduktion inrättade
anläggningar, t. ex. järnvägar, kraftstationer, post och telegraf. En börda för
nationalhushållet bli de blott i den mån de i dem bundna
produktionskrafterna användas mindre effektivt än i den privata produktionen. När man
emellertid talar om att den offentliga produktionen är underlägsen den
privata, glömmer man att räkna med alla de privata företag, som göra
bankrutt. Sådana företags obetalda produktionsomkostnader måste räknas
från den totala privata produktionens vinster, innan jämförbarhet
uppnås. Ty ett offentligt produktionsföretag gottgör alltid sina
fordringsägare. Däremot kunna transportutgifter förorsaka en börda för det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
