Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 5 mars 1933 - In- och utrikes 5. 3. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 In- och utrikes
värde. Några skäl för den föreslagna omläggningen ser man föga
till, vilket också må sägas vara ganska besynnerligt, eftersom denna
skatte form ju dock av ett stort antal fackmän anses ha många och
betydande företräden framför andra eventuella skatter.
Man har därför svårt för att värja sig för det intrycket, att de
som yttrat sig antingen låtit sig omedvetet influeras av sin allmänna
politiska uppfattning, vilket antagande dock med harm tillbakavisas
av byråkratins devota beundrare i pressen, eller också att
ämbets-mannarutinen icke utgjort fullgod garanti för att den förutsatta
förmågan skulle räcka till för ett nöjaktigt bedömande även av
en så pass invecklad fråga som den om skatters tryck och
verkningar. Vilket alternativ, som ur samhällets synpunkt är
fördelaktigast, kan man låta vara osagt. Man kan naturligtvis häremot
invända, att det är klart, att socialdemokraterna skola vara missnöjda
med en serie yttranden, som så gott som alla avstyrka det
framlagda förslaget. Det beror dock icke därpå, ty det är givet, att
människor kunna ha olika politisk uppfattning, olika mening om
skilda åtgärders lämplighet, vilket ingen vill förmena dem. Men
när s. k. opartiska instanser gå att avge sitt omdöme, borde man
kunna ha rätt att vänta, att man sätter sig in i vad frågan gäller
och att man tar reda på om problemen tilläventyrs förut diskuterats.
Såvida man inte avser att låta en kompakt meningsyttring öva det
inflytande den möjligen kan på den allmänna opinionen. Det senare
vore en farlig väg. Det kunde bidraga till värdesättningen av avgivna
yttranden även i sådana fall, då kompetens och förmåga icke rimligen
kunna frånkännas dessa instanser.
MAN BLIR I VARJE FALL obehagligt överraskad av att finna
hurusom somliga anse sig utan vidare kunna påstå sådana ting, som
att en arvsskatt drabbar förmögenheten och alltså är en
kapitalförstöring. Ett påstående, som alltid räknats som absurt, begär
man att riksdagen och den allmänna meningen med ro skall svälja.
Då en kvarlåtenskapsskatt föreslås, tuggar man om allsköns
argument innehållande uträkningar av hur stor skatten blir på arvtagaren,
utan att nämnvärt uppehålla sig vid det faktum, att denna skatte form
är tänkt och avsedd som en försenad förmögenhetsbeskattning på
den avlidne. Lika gärna borde man ju då räkna ut hur mycket
mindre en arvtagare får, därför att den avlidne under livstiden måst
betala högre förmögenhetsskatt eller än hellre högre inkomstskatt.
Verkan bör till arten vara densamma, om än graden kan skilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
