Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 5 mars 1933 - Litteratur - Per Lindberg: Kring ridån - Gunnar Lindström: Ur bondebrev och riksdagsvers - J. Gunnar Andersson: Den gula jordens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindberg är också inne på denna väg, men hans uttalanden äro
ytterst svävande och litterär-estetiskt betonade. Folkteatertanken är
naturligtvis inte främmande för Lindberg. Frågan intresserar honom därför
att den öppnar vägen till en ny stil. Han talar varma ord inför Reinhardts
experiment med klassisk dramatik i Grosses Schauspielhaus och han
tangerar med sorg sitt eget misslyckande med litterär folkteater i
Konserthuset för några år sedan. Den politiskt orienterade teatern med
sociala utgångspunkter sätter han avvärjande upp handen för. Partiteatefl
är inte folkteater. Och så drömmer Lindberg vidare om en fritt över
samhällets alla befolkningsgrupper svävande, allomfattande arenateater
med många åskådare och intellektuellt kulturhistoriska program i
allmänradikal anda. Vill man söka precisera den teaterform som Lindberg i
den nya, ur många synpunkter högintressanta boken / verkligheten gör
sig till tolk för måste man nfcyg stadna inför de,nn.a: en kulturkritisk
teater för de intellektuella inom alla samhällsklasser. En exklusiv
experimentteater. Ej en folkets teater.
Gösta M. Bergman.
Gunnar Lindström: Ur bondebrev och riksdagsvers. Framtiden. 58 sid.
Kr. 2:-.
I Svensk bondepolitik återgav doc. Thermaenius för någon tid sedan
ett stort antal brev till och från några av de mtena kända
bondepolitikerna under tiden närmast efter representationens genomförande.
Föreliggande mindre samling dylika brev jämte ett antal visor sjungna eller
föredragna på partisexor och talmansmiddagar kompletterar den nämnda
samlingen. Vad som hänt och timat ställes i ett betydligt klarare och
mera personligt ljus, då det blir belyst på detta sätt. Alla som ha
intresse för den mera personligt färgade historien böra icke försumma
att komplettera sitt vetande med dessa visserligen enkla men säkerligen
karakteristiska urkunder. Det är att hoppas, att dessa samlingar av brev
och småtryck måtte mana till efterföljd. De ha icke endast historiskt
värde utan äro också underhållande.
/. Gunnar Andersson: Den gula jordens barn. 111. Bonniers. 413 sid.
Kr. 15:—.
Prof. Andersson är en av de främsta kännarna av både det nuvarande
och det framfarna Kina. I Den gula jordens barn är det icke det
nuvarande, som skildras, utan gångna tidsåldrar. Det är med andra ord
arkeologi, utgrävningar och fynd, med vars hjälp han söker rekonstruera och
få fram landets utseende och beskaffenhet, dess växt- och djurvärld, de
första invånarnas levnadssätt, husgeråd och bonmgssätt o. s. v.
Framställningen är delvis rätt lärd och därför kanske svår att följa för den,
som inte är van vid latinska namn o. dyl., men den är aldrig ointressant.
Särskilt de senare partierna, där man närmar sig och även når fram till
historisk tid och nutid, bör kunna intressera även läsaren i allmänhet, som
varken besitter fackkunskaper eller specialintresse för dessa ting.
Illustrationerna äro många och goda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
