Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 30 april 1933
- Måste lagen straffa brottslingar. Av Lilly Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅSTE LAGEN STRAFFA
BROTTSLINGAR?
Av Lilly Arrhenius.
Samhällets bestånd kräver upprätthållande av vissa
samlevnadsregler. Dessa, sådana de är kodifierade i lagen, är inte uttryck
för någon över människorna stående "rätt", utan har vuxit fram
genom en lång samhällelig utvecklingsprocess. Mord betraktas
numera som det svåraste av alla brott — d. v. s. i fredstid — men
enligt Äldre Västgötalagen (1200-talet) dömdes endast den som dräpt
en västgöte fredlös, medan drap på en smålänning endast kostade
8 örtugar och 13 mark och dråp på en träl inte mer än 3 mark.
I det moderna kapitalistiska samhället är kapitalränta inte blott
tilllåten utan betraktas som en nödvändig drivkraft för den ekonomiska
utvecklingen men var formellt förbjuden i medeltidens feodala
samhälle. Rättsföreställningarnas relativitet visar sig inte endast vid
jämförelser mellan olika tidevarv, utan även mellan olika
samhällssystem i samma tid. Brott mot den enskilda äganderätten är överallt
i den civiliserade världen belagt med straff, men medan denna
straffbeläggning i kapitalistiska länder förenas med straffrihet för de
skador på näringslivet, som orsakas av lockouter, strejker eller
företags nedläggande av brist på beräknad vinst, straffas i det
kommunistiska Sovjetryssland inga brott hårdare än sabotage mot
5-års-planen, närings- och kulturlivets uppbyggande. Samhällets
klassmotsättningar med ty åtföljande olika rättsföreställningar på vissa
punkter har även satt sin prägel på lagstiftningen och uppfattningen
av denna: sålunda betraktar arbetarklassen i Sverge t. ex.
Åkarps-lagen och lösdrivarlagen som utpräglade "klasslagar".
Statens straffrätt har av de rättslärda motiverats på olika sätt.
Vedergällningsteorin, som i sin mest primitiva form uttryckes i
satsen: "öga för öga och tand för tand", får av prof. J. V.
Hagströmer följande formulering:
Straffet finner sitt berättigande inför vårt rättsmedvetande i
brottslingens skuld. Denne bär ansvaret för uppkomsten av den fara
för rättsordningen, som ligger i hans rättsstridiga viljebeskaffenhet,
och är förty skyldig att underkasta sig vad som för undanrödjandet
av denna fara är erforderligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0254.html
