Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Måste lagen straffa brottslingar. Av Lilly Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 Lilly Arrhenius
känsla av avsky för brottet. Lundstedt, som förnekar viljans frihet
och som inte blundar för att social nöd ofta driver olyckliga in på
brottets bana, sammanpressar sin åskådning i orden, att "brottslingen
får underkasta sig strafflidandet — — i egenskap av martyr för
samhällsordningens upprätthållande".
De många olika, delvis varandra korsande motiveringar, som på
detta sätt anförts till straffets försvar, avspeglar sig i den brist på
konsekvens, som i verkligheten vidlåder det härskande
fängelsesystemet. Vedergällnings- och avskräckningsteorierna går igen i den
tortyr, som inspärrningen innebär med därmed åtföljande
godtyckliga förbud av allehanda slag (gällande brevskrivning, besök,
flitpengarnas användning o. dyl.) medan förbättringsteorin synes ligga
till grund för den gradvis skeende uppmjukningen av tortyren för
fångar, som visat s. k. gott uppförande. Den mest konsekventa
straffrättsteorin är onekligen prof. Lundstedts, som trots sitt
oförnekliga framsteg i humanitet likväl innebär ett accepterande av det
rådande systemet, låt vara att fångarna måhända kan känna sig
upplyftade av att betraktas som martyrer. Frågan är dock om
rättsordningen i längden är betjänt med att martyrer skapas —
när människorna allmänt blir medvetna om detta förhållande! I
ljuset av prof. Lundstedts humana syn på brottsligheten framstår
straffet i själva verket som en brutalitet. Då man nått därhän,
måste också straffet som sådant avskaffas.
Moderna psykologiska erfarenheter bestyrker till fullo
uppfattningen av brottsligheten som en frukt av förhållanden, över vilka
brottslingen själv inte äger makt att bestämma. Visserligen är
meningarna delade bland nutidens forskare om vilken av de två
faktorer, som konstituerar individen, arvsanlagen och miljön, man
bör tillägga den största betydelsen: psykoanalytikerna och
behavou-riSterna lägger huvudvikten på miljön, medan flertalet
ärftlighets-forskare fäster uppmärksamheten företrädesvis vid arvsanlagen.
Men alla är de eniga om att framhålla just dessa, av individens
vilja oberoende faktorers dominerande inflytande. Den norske
överläkaren Sigurd Dahlström uppställer formeln A plus B är likamed
F (anlag plus miljö är likamed förbrytaren), en formel som gör
rättvisa åt båda parterna och åtminstone för lekmannen förefaller
acceptabel.
Denna sin tes grundar dr. Dahlström på två omfattande
undersökningar. Den ena har haft till föremål en familj, som han följt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
